– Jag är inte den enda som i en stund av missmod tänkt; “Blir det någon jul i år”. Kommer ljusen inte tändas i år när vi inte får träffas. Vår samhällsgemenskap är stark. Vi skyddar varandra. Vi löser problem – tillsammans.
Detta var KD-ledaren Ebba Buschs budskap till folket när hon höll sitt digitala jultal den 9 december.
Beroende av gemenskap
– Vi är inte fria atomer, vi är människor som behöver gemenskap. Arbete och familj är inte lika viktiga storheter, vi lever inte för att arbeta vi arbetar för att leva och få det bättre som individ och familj.
Ebba lyfte fram vikten av att motverka ofrivillig ensamhet, även under en pandemi och talade om att ensamheten i sig ökar smärtan och risken för depression och demens hos våra äldre som tvingas leva ensamma.
– När mörkret nu återigen sänks över Norden så möter vi det med värmen från tusentals adventsljus. En gemensam påminnelse om att vi är lovade en ljusare morgondag. Vi firar som vi gjort i tusen år. Dukar bord. Låter klockorna ringa. Och delar med oss. Våra traditioner håller oss samman. Enar oss.
Krisartat år
– Det här året har innehållit allt möjligt av elände. Men mitt i allt detta elände har vi också fått reflektera över vad som är viktigt – på riktigt. Visst har vi längtat mycket efter de nöjen och den konsumtion vi tagit för givet. Men till sist är det gemenskap och tryggheten att vara med andra vi verkligen saknat. Oavsett vad vi bär med oss – glädje eller sorg – så vill vi inte stå med det själva. Vi behöver få dela det med andra.
I talet sa hon att coronaviruset har drabbat oss alla på olika sätt.
– Det är ingen hemlighet att jag under våren blev mer och mer kritisk till hur regeringen hanterat pandemin. En del har gjorts bra, men frågetecken kring vem som egentligen leder kvarstår. Och på vilka underlag vilar man sina beslut? Med de inifrånblickar jag fått kan jag inte förstå det som hänt på annat sätt än att vi har ett för svagt ledarskap i Sverige.
Hon konstaterade att regeringen velat fram och tillbaka när det gäller restriktioner och att allt delegerats till Folkhälsomyndigheten, till regionerna och till kommunerna.
– Detta är en nationell kris. Då kan inte en ledare skjuta ifrån sig ansvar. Då måste en ledare kliva fram.
Ebba menar att Sverige idag saknar ett fungerande ledarskap och att landet snarare hålls ihop av att vår samhällsgemenskap i grunden fortfarande fungerar. Som hon uttrycker det: “Att människor inom sitt område – sin lilla del av helheten – gör det som är rätt och gör sitt bästa”.
Hon gav även sin version av liberalismen. En som på många sätt skiljer sig från Annie Lööfs “Värnamoliberalism” som hon menar leder till ökade klyftor och minskad ordning, reda och verklig gemenskap.
Hon avslutade som sig bör med att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År.
ROBIN OLSSON