Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Handbojor, isoleringscell och kvinnofängelse

Ruben Agnarsson | 05 dec , 2019
När svenska polisen grep fembarnsmamman Solveig för att hon flydde från Barnevernet skedde det efter stora polisinsatser och ledde till en omfattande svensk mediebevakning. Nu berättar hon själv för första gången om det dramatiska gripandet, om åtta dagar i isoleringscell och fyra månaders vistelse på kvinnofängelse.
Handbojor,_isoleringscell_och_kvinnofängelse
Solveigs ärende har fått stor polisiär och medial uppmärksamhet i Sverige. Fallet har hanterats av åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i Malmö och ett stort antal riksmedier rapporterade om gripandet genom att TT citerade Smålandsposten i samband med att Solveig greps i början av det här året.
– Det var en polispatrull som fick upp spår på de här och följde efter. Då hoppade tre personer ur bilen och sprang till skogs, sade en polis till Smålandsposten, som fortsätter:
”Den 50-åriga kvinnan kunde gripas i samband med kontroll av en bil sydväst om Växjö”.

Hundpatrull i natten 

Tidningen beskriver hur en stor polisinsats sökte efter de tre personerna under kvällen och natten. Bland annat sökte polisen med flera hundpatruller i området och tågtrafiken mellan Diö och Vislanda stoppades helt under ungefär en timme.
– Vi beslöt oss för att stoppa trafiken för att det inte skulle hända en olycka när det är mörkt ute, sade den polis som ledde jakten.
Vid 01.30 kunde polisen meddela att alla tre som sprang iväg hade hittats. Kvinnan greps eftersom hon var internationellt efterlyst i Norge för grov egenmäktighet med barn, medan de två minderåriga barnen – som var nerkylda – omhändertogs av socialtjänsten, rapporterade Smålandsposten, som också berättar att bilen togs i beslag och att ärendet tagits över av åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i Malmö. 

Fast i handbojor

Nu berättar Solveig för första gången offentligt om det dramatiska gripandet i januari, natten då hon och hennes två barn blev gripna i skogen. Solveig greps först. Hennes son sprang vidare med den äldre systern framför sig. Den polis som grep Solveig höll fast henne, en schäferhund och sin gps under tiden som han talade i sin mobil, monterad i en krage. 
Polisen bad om förstärkning, Solveig beskrevs i telefonen som ”näsvis”.
– Jag fick sitta i snön för att ta på mig min vintersko. Två poliser kom, de satte handbojor på mina händer bakom ryggen. De lyckades inte få upp min mössa, den ligger fortfarande kvar i bäcken, berättar Solveig.
Tre poliser följde Solveig genom skogen. En höll tag i Solveigs krage, en annan i handbojorna på ryggen.
– Jag var ”otrevlig”, enligt polisrapporten. Jag berättade om norska Barnevernet och frågade: ”Vet ni hur många barn som hämtas av Barnvernet i Norge varje dag? Och i Sverige? Och hur många som tas utan att det är tal om våld eller missbruk? Barnevernet tänker ta min son, för att han nekar att gå till skolan på grund av mobbning!”

”Hon kan dö”

Sonen blev gripen strax efter Solveig, flickan strax därefter. ”Hon kan dö!” sade polisen till Solveig och efterlyste ett signalement.
Solveig fördes sedan till en ”isoleringscell”. En säng, en tunn madrass, en filt, en toa och ett litet fönster uppe på väggen. ”Här får du sitta och tänka över vad du har gjort”, sade polismannen.
– Poliserna var arga. Där satt jag i åtta dygn, berättar Solveig.
Nästa dag frågade hon var hennes barn var. Det visste inte polisen. Inte advokaten heller.
– Jag satt åtta dygn i isoleringscell. Tre dygn räknas som tortyr, enligt Amnesty, säger Solveig, inlåst med sig själv och sina tankar. 
– Man måste vara bra på att vara ensam. Jag var slutkörd och försökte lägga bort negativa tankar. Jag tänkte på mina barn, min familj, kollegor, barn på jobbet, alla trevliga samtal och händelser tillsammans med dem som jag tycker om. 

Stor ovisshet

– Jag satt där med ovisshet om vad som hänt de käraste jag har. Polisen ville straffa mig, tillägger hon och beskriver hur hennes ”tröst” var att barnen var beredda, så beredda man kan bli. 
– Jag tänkte: Vad är det för ett hat som gör att polis och Barnevernet skiljer barn så brutalt från sin mamma? En helt normal mamma och helt normala barn? Andra barn blir tagna utan att vara beredda. Men en chock är det ändå, och en djup, djup sorg. Ett trauma, ytterligare ett övergrepp, efter mobbningen där skolan inte gjorde någonting åt skolmiljön.
Solveig berättar om sin vanmakt inför polisens och Barnevernets agerande. Hon tror att många känner igen detta i relationen med Barnevernet.
– Jag som alltid gjorde mitt bästa, i alla saker, aldrig ljuga, aldrig blir arg, alltid jobba på och göra mitt bästa för barnen, för mannen, för familjen och på jobbet. Se till att barnen får en slitstark och god barndom, förklarar Solveig och påminner om hur mobbingen mot sonen på skolan fick henne att vända sig till skolan för ett samarbete.
– Min man och jag trodde på skolan. Mer lojala människor till myndigheter är svårt att hitta. Men skolan menar istället att vi är problemet, eller rättare sagt JAG. Att lägga över alla problem till Barnevernet blev skolans lösning. En skola som inte ser till att skolmiljön är harmonisk. Polisen lyssnar automatiskt till Barnvernet.
– Det är förfärligt! Detta är den lilla människans vanmakt mot institutioner. Ett Barnevern utan kontroll. Ingen forskning om hur går det med dessa barn.  
 

Satt i kvinnofängelset

Solveig beskriver sin tillvaro i kvinnofängelset i Sarpsborg.
– Fängelsevakten sade att detta nästan var som att vara på lägerskola. Jag måste klä av mig, blev visiterad och fick sedan plats i ett rum med fyra sängar och fyra skåp. Det fanns två våningssängar och ett bord framför fönstret. Det var ett gammalt militärläger, beskriver hon. 
– Vi var två på rummet, men snart fylldes det upp. För varje ny person blev nätterna mer oroliga. Några behövde upp mitt i natten, i sin oro måste de ut och röka. Värre var det när någon pratade i sömnen eller satte sig upp i sängen och inte visste var de var. 
Hon fick höra förtvivlade berättelser från människors liv: ”jag hittade min bror död i vattnet…” eller tjejer som i telefonen försäkrade sin mor om att ”här i fängelset är det vanliga människor att prata med”.
– Alla måste jobba, i köket, i verkstaden, i tvätteriet eller studera jordbruk. Och alla räknades fyra gånger varje dag, uppradade utanför sitt rum.

Fängslad fyra veckor i taget

Solveig konstaterar att de flesta som sitter i fängelse har en dom och vet hur länge de ska sitta.
– Jag satt i ”förvar” och visste inget. Jag blev fängslad fyra veckor i taget. Ska man prata med sin advokat, blir det att sitta i gången medan andra hör, eller i en box med kö utanför.
– I rätten sade de att barnen skulle se sin mamma minst var tredje vecka. Barnevernet tog nio veckor på sig innan barnen fick se mig under två timmar första gången.
– Två personer från Barnevernet satt med under barnens besök i fängelset. Jag fick inte fråga hur barnen hade det. Barnen vågar naturligtvis inte klaga. Det skulle vara indirekt kritik av pappan och innebära en risk att bli hämtad av Barnevernet.
​RUBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se
 
eBlick
Karins_pappa_dog_fick_inget_veta
feb 27, 2020
Ett nätverk av poliser som kan knytas till Socialdemokraterna ligger bakom de manipulerade polisutredningar som i över ett decennium undergrävt Karins trovärdighet, efter att hon anmälde den polis hon bodde tillsammans med för våldtäkt. Hennes syskon har nu allierat sig med detta nätverk för att – som Karin misstänker – göra henne arvslös.
eBlick
feb 27, 2020
Förra söndagen bad hundratals troende vid Västra muren för de som drabbats av coronaviruset. – Som judar tror vi att Gud har makten att komma med helande. Vi är inte läkare, men vi kan be, säger Rabbi Avi Berman.
eBlick
feb 27, 2020
Den omdebatterade utställningen ”Medlöperi och Motstånd – Nazismen i Norrköping då och nu”, på Norrköpings stadsmuseum, har lockat stora skaror besökare. Förra lördagen slogs nytt besöksrekord. Utställningen, som belyser nazismens historia i Norrköping från 1930-talet och framåt, har utsatts för hot och påtryckningar från nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen och har även polisanmälts av Sverigedemokraterna.
eBlick
feb 20, 2020
Sirenerna studsar mellan husets väggar. Polisbilar kör i rad i hög hastighet mot Barnevernets kontor i Stavanger. Vissa av dem stannar vid ingången till byggnaden vid St. Olavs gate, andra på Løkkeveien. Fem polisbilar anländer, sju poliser stormar in i byggnaden.
eBlick
feb 20, 2020
För att förstå vad som händer i och kring Israel idag är det viktigt att ha den historiska bakgrunden. I Inblicks nya serie om Israels pionjärer presenteras män och kvinnor som varit viktiga i förberedelsearbetet när den nya judiska staten skulle födas fram. Många av dem blev pelare i den nyfödda statens politiska och industriella arbete.
eBlick
feb 20, 2020
I augusti 2018 tillträdde Rigmor Holst som chefredaktör. Efter att ha varit sjukskriven en tid lämnar hon nu över till Hans och Eva Marklund. Inblick ställde fem frågor till Rigmor om tiden som chefredaktör.
eBlick
feb 13, 2020
Varje år äger en mycket speciell försoningskonferens rum vars syfte är att sammanföra dem som inte skulle kunna samlas under några andra omständigheter: judiska och arabiska troende från hela Mellanöstern.
eBlick
feb 13, 2020
Hans och Eva Marklund vill på Alla hjärtans dag starta ett upprop på nätet för äktenskapet, We two, Vi två. – Vi behöver lyfta fram äktenskapet betydelse i vårt samhälle idag, när cirka 50 procent av alla äktenskap går sönder, säger Hans till Inblick.
eBlick
feb 13, 2020
Under 2018 ägde 24 958 skilsmässor rum i Sverige, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Det är nästan 1 000 fler skilsmässor än året innan. Samtidigt gifte sig drygt 50 000 personer. – De höga skilsmässotalen kan vara en konsekvens av samhällets ändrade värderingar, säger prästen Ole Olsen, till Inblick.
eBlick
feb 06, 2020
I dagarna tvingas hundratals personer, en majoritet av dem är ensamkommande ungdomar, lämna Migrationsverkets boende. En i allra högsta grad osäker tillvaro i hemlöshet, utsatthet och kriminalitet är vad som väntar dem när de nu slängs ut på gatan.
eBlick
feb 06, 2020
Ofta talas det om ”palestinierna” som om de vore ursprungsbefolkningen i det som är dagens Israel. Men detta stämmer inte överens med verkligheten. Två frågor som behövs ställas är: Finns det ett historiskt, självständigt land som heter Palestina och vad är i så fall det landets historia och dess gränser?
Senaste nytt
Senaste blogginläggen
Christian Mölk | 27 feb, 2020
Christian Mölk | 12 feb, 2020
Christian Mölk | 26 jan, 2020

SVT

Christian Mölk | 21 jan, 2020
Christian Mölk | 11 nov, 2019
Christian Mölk | 30 okt, 2019
Christian Mölk | 13 aug, 2019
Ruben Agnarsson | 23 maj, 2019