Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Annmarie flydde från DDR

Kjell Andersson | 14 nov , 2019
Annmarie föddes i Tyskland innan kriget. Familjen var fattig och många gånger hjälpte Gud dem ur svårigheter. Hon märkte av antisemitismen. – Min klasslärare var en uniformerad SA-man till 100 procent. Disciplinen var stenhård. Inga judar fick gå i samma skolor som tyskarna, berättar Annmarie som senare kom till Sverige.
Annmarie_flydde_fran_DDR
Annmarie Ljunghe som idag är 92 år växte upp på 1930-talet i Tyskland med sina föräldrar och sin fem år äldre bror. Familjen bodde första åren i Kiel och Hamburg, men flyttade senare till Eisenberg i Thüringen i östra Tyskland. 
– Mina föräldrar var troende och för mig var det naturligt att växa in i Gudstron redan som barn, berättar Annmarie för Inblick. 
Hennes morfar hade en livsmedelsaffär och bad Annmaries pappa om hjälp på grund av att en affärskonkurrent fått ett ont öga till honom. 
– Pappa var snäll och vi flyttade och bosatte oss på andra våningen i samma hus som mina morföräldrar. Vi blev sedan kvar där, fortsätter hon. 
Under hela uppväxten levde familjen under väldigt fattiga förhållanden. Det var matbrist och svår hungersnöd. Ibland fick hon gå ut och tigga till sig grönsaker och potatisskal som de kokade upp, saltade och rullade ihop till små bollar som de åt.
– Pappa arbetade först som kontorist, men blev senare arbetslös. Jag minns många gånger att vi var utan mat och då kröp mamma och jag ner på knä och ropade till Gud. 
– Många gånger då vi bad till Gud ringde det på dörren bara tio minuter senare. Där utanför stod det helt okända människor, kanske var det änglar, som frågade om vi ville ha lite mat. Guds omsorg var påtaglig. 
När hon var 11 år dog mamman i cancer. 
– Det var för oss ett hårt slag och vi var mycket ledsna.

Kriget bröt ut

Ett år senare bröt kriget ut och Annmaries pappa fick rycka in som reservpolis när poliserna utkommenderades till fronten.
1933 tog Hitler och nazisterna över makten. Annmarie märkte tydligt av deras rasideologi och talet om ett judefritt Tyskland. 
– Min klasslärare var en uniformerad SA-man till 100 procent. De kallades också brunskjortorna. Disciplinen var stenhård. De räckte att man sa något till en granne, så blev man bestraffad. Inga judar fick gå i samma skolor som tyskarna.
En händelse som etsats sig fast i Annmarie är vad som hände med en judisk granne. 
– Han frågade om jag ville följa med honom hem. Där fick jag träffa hans föräldrar och mormor, berättar Annmarie under tårar. 
– Mamman hade bara en brödbit kvar. Hon delade den mitt itu och gav den ena biten till sin pojke och den andra till mig. Det var de sista de hade. 
– Dessa judar blev sedan piskade, fick löpa gatlopp och blev hämtade i bilar. Jag såg dem aldrig mer.

Fick smyga med tron

Annmarie var tolv år när Andra världskriget bröt ut och hörde hur flygplanen flög över huset. 
– När flyglarmet gick och sirenerna tjöt, fick min pappa rycka ut och då ville han att jag skulle gå ner i källaren. Där var det iskallt, inget lyse och inga möbler. Där fick jag sitta på en pall. 
– Flygplanen flög över där jag bodde och jag var rädd för bomberna. Dessbättre hände det inte så mycket i vår lilla stad med undantag av ett tillfälle då ett nybyggt höghus strax utanför staden blev bombat och åtta människor dog. 
Under kriget fick de ransoneringskort som gav rätt till tre brödskivor per dag, men ingen mjölk, inga ägg och inget kaffe. 
De fick smyga med sin kristna tro och åsikter. De var rädda för att bli avlyssnade, vilket det fanns fog för. En präst i kyrkan visade sig senare vara KGB-agent och i kyrkan fanns ett kassaskåp där de kunde förvara sina pengar. 
– Min pappa, som försökte spara och lägga undan så mycket han kunde, sparade också sina slantar där, eftersom han var en kyrkans man. 
Men KGB-agenten tog alla pengar och försvann. 
– Pappa förlorade hela sitt sparkapital. Politik vågade man inte prata om alls.
Kriget tog slut när Annmarie var 18 år. 
– I krigets slutskede kom amerikanerna in i staden. Vi blev glada att det var de och inte ryssarna som intog staden. 
– Men de stannade kvar bara i tre månader. En vecka innan förklarade de att de skulle lämna staden och lämna över den i ryssarnas händer. 
I efterhand fick de veta att gränsen skulle gå nära, lite väster om där de bodde. I överenskommelsen med de övriga ockupationsmakterna, där ryssarna var en part, skulle Thüringen ingå i den ryska ockupationszonen.

Hemliga koncentrationsläger

Först i krigsslutet fick hon höra om tyskarnas koncentrationsläger. 
– Det var mycket hemligstämplat under kriget. Men i krigsslutet började det pratas och viskas om detta. 
– Det var chockartat, men ingen vågade prata högt om det. Alla var fortfarande rädda.
Efter kriget började hon arbeta på en fabrik som tillverkade trähus åt Sovjetunionen. 
– Jag var utbildad till att ta hand om barn, men fick inte börja jobba med det. 
Fyra år efter kriget bildades Västtyskland, BRD, och Östtyskland, DDR. Annmarie bodde i DDR som var en kommuniststat med ryskt inflytande. Hårda krigsskadestånd belastade DDR och hungersnöden var svår. Hantverkarna hade svårt att utföra sina yrken då det inte fanns varor. Sedan tidigare var de vana vid att inte prata högt om politik. 
– Vi nämnde ingen vid namn utan man drog ett streck under näsan när man åsyftade en viss Stalin. Man fick inte heller lämna DDR utan tillstånd. Vi var starkt begränsade.
När Annmarie och flera kompisar i kyrkan blev kallade till polisförhör på grund av tron blev de rädda och började tänka på att fly. 
– Min pappa blev också rädd och fast att han inte ville att jag skulle fly från landet, så uppmanade han mig ”Nu är det dags för dig att lämna. ”

Flydde från landet

Hon skaffade en hemlig biljett och kyrkan hjälpte till med att ordna ett kristet pass med fotografi, men passet var inte giltigt. Detta var 1954. 
– Pappa hade ont om pengar, men gav mig fem mark och min mammas smycken. Det skulle komma att dröja många år innan jag skulle få återse min far. 
– Jag gav mig nu iväg ensam 27 år gammal. På perrongen stod en flicka som såg ut att vara i 15-årsåldern. Hon sneglade på mig men sade inget. 
– På tåget kontrollerades alla personer och väskorna genomsöktes. Jag stod bara några decimeter från närmaste person som genomsöktes, men vakten gick sedan bara vidare. Han var som blind. Han såg mig inte. Detta var ett Guds mirakel. 
På tåget mot Berlin satte sig flickan en liten bit ifrån Annmarie. 
– Vi vågade inte prata, men hon gjorde tecken till mig och viskade tyst till mig: ”När vi kommer till Berlin, följ mig!" 
De kände inte varandra och hon kunde omöjligen veta vart Annmarie skulle. 
– Jag förstod senare, att det var Gud som utsett henne till min hjälp. Hon var som en Guds ängel. 
Innan de lämnade gränsen mellan Öst- och Västberlin följde Annmarie efter henne.
– När de skulle kolla min väska och vaktens hand sträckte sig mot den, vände handen tillbaka plötsligt och försvann. 
– Flickan gick en bit före, vände sig om och tittade på mig och gick sedan in i en vagn längre bort på nästa tåg. Jag följde efter. 
– Hon visste med Guds hjälp vart jag skulle ta vägen medan jag själv inte visste något alls. Nu var jag i Västberlin. 
I Västberlin fick hon genomgå tuffa förhör. Hon flögs till Västtyskland och blev sjuk på grund av stress och anspänning och hamnade på sjukhus. En kort tid senare ordnade hennes farbror en biljett över till Sverige och Malmö. Därefter åkte hon vidare upp till Stockholm, där hennes faster bodde. 
– I Stockholm träffade jag senare min blivande man, som jag gifte mig med och fick flera barn tillsammans med. Gud har varit med mig hela tiden trots alla svårigheter jag mött. 
Skillnaden mellan att bo i Sverige och Tyskland var stor. 
– Den var total! Från att vara kontrollerad till att vara fri. Det var ingen brist på mat och jag kom till ett vackert land. Jag är fylld av tacksamhet till Jesus.

Först 1990 blev Tyskland ett enat land igen. Vad kände du när det blev en återförening?

– Jag blev väldigt glad. Det var mitt hemland och visst kändes det konstigt att man där nu fick säga vad man ville utan att vara rädd.
Sedan 1984 bor hon i Småland och har fått vara med om mycket i sin vandring med Gud. Hon hade tjocktarmsinflammation som läkarna inte kunde göra något åt. 
– Jag fick ständigt besöka toaletten och kunde inte äta vad som helst. Men på ett möte kom en pastor ned och profeterade om mina problem. 
– Jag räckte upp min hand och han bad för mig. Det var som änglasång och från den stunden blev jag fullständigt helad. 
Vid ett annat tillfälle gick hon och ramlade och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Hon låg på lasarettet och fick mycket morfin. 
– Då ringde jag till Kanal 10 och lade fram mig som böneämne. Dagen efter kände jag ingenting. All smärta var borta. 
– Min son blev också helad i sitt knä och detta ledde honom till frälsning. Flera andra helanden har jag också fått uppleva.
Trots många svårigheter i livet är Annmarie glad och positiv. Livserfarenheterna har påverkat beroendeställningen av Gud. 
– Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan Jesus och himlen. Jag är fylld av tacksamhet för allt som Jesus gjort för mig.

Vad tror du att det beror på att Sverige idag är så sekulariserat?
– Det beror mycket på de som har styrt landet. Man har velat avkristna Sverige. Idag vill man ta bort mycket av alla kristna inslag. Många ungdomar idag mår dåligt i sin själ och ser inte någon framtid. 
– Detta beror på avsaknaden av Jesus. Livet är inte guld och gröna skogar för någon människa. Det finns alltid något som påverkar vår själ. Men ett dagligt umgänge med Jesus kan dock förändra allt.
K​JELL ANDERSSON
 
eBlick
Trupperna_ska_inte_dras_tillbaka
jan 16, 2020
Försvarsutskottets ordförande Pål Jonsson (M) anser inte att Sverige ska ta hem den svenska truppen från Irak. – Sverige har 70 soldater i Irak, detta åtagande förlängdes med ett år i december, den insatsen har nu pausats, men vi hoppas att de kan återgå till sin uppgift; att utbilda irakier snarast, säger Pål Jonson till Inblick.
eBlick
jan 16, 2020
Den 4 januari hölls minnesgudstjänsten för Reinhard Bonnke i USA. Owe Carlsson från Citykyrkan i Älmhult fick en speciell inbjudan och var på plats. – Det var ett privilegium för mig att känna Reinhard Bonnke, den tyska evangelisten som påverkade så många i världen. Jag fick en speciell inbjudan till minnesgudstjänsten. Det var en stor förmån, säger Owe Carlsson som här berättar om sitt samarbete med Bonnke.
eBlick
jan 16, 2020
Digitala medier tar mer och mer av vår tid och inkräktar på behov av sömn, motion och sociala relationer. Det kan leda till psykisk ohälsa. – Vi ska inte backa utvecklingen, det går inte. Men vi ska använda våra digitala verktyg på ett smartare sätt och inse att det finns en baksida med dem, sa Anders Hansen till Inblick under en föreläsning om välmående.
eBlick
jan 10, 2020
I mitten av 1990-talet fick flera medarbetare på Berliner Zeitung som samarbetat med Stasi sluta. Nu avslöjas att tidningens nye ägare var inofficiell medarbetare åt Stasi.
eBlick
jan 10, 2020
Nu är det klart för start för rättegången i Uppsala tingsrätt där tre tidigare ledarfigurer i den omtalade Filadelfiaförsamlingen i Knutby står åtalade. Rättegången inleds den 14 januari.
eBlick
jan 02, 2020
Elscooterbolaget Voi har anmält till Datainspektionen att över en miljon kunder kan ha drabbats av en säkerhetslucka i företagets system. Voi har tidigare anmält att en användare lyckats ta sig in i företagets tekniska system där kvitton från olika användare lagrats. Då ska felet ha rättats till och användarna enbart kunnat ladda ned sina egna kvitton, enligt Voi. Nu visar det sig att Voi uppskattar antalet drabbade kunder till "över en miljon".
eBlick
jan 02, 2020
Det finns fortfarande ett 50-tal minderåriga barn med någon form av koppling till Sverige i de fångläger i den syriska öknen där tillfångatagna utländska IS-terrorister hålls internerade. Regeringen Löfven säger sig vara fokuserad på att hämta hem de IS-barn som är föräldralösa. Men enligt utrikesminister Ann Linde är det svårt att fastställa att de verkligen saknar mamma och pappa.
eBlick
jan 02, 2020
I mitten av december fällddes Norge återigen av Europadomstolen. Sju domar har hittills fallit, norska Barnevernet är nu dömt i fem av dem och ytterligare 28 fall ska behandlas. – Att Norge inte tar detta på allvar är omskakande. I andra länder hade parlamentet tillsatt en undersökningskommission, säger den norska människorättsjuristen Gro Hillestad Thune.
eBlick
dec 19, 2019
– Julförberedelserna började tidigt under min uppväxt i Vilhelm Mobergsbygderna i Småland. Julgrisen slaktades hemma på gården hos mina föräldrar som var lantbrukare. Och jag minns julbaken av sju sorters kakor och hur mamma fernissade golven i vårt hus. Jag älskar julen, berättar landshövdingen Maria Larsson.
eBlick
dec 19, 2019
När polisen grep fembarnsmamman Solveig för att hon flydde från Barnevernet skedde det efter stora svenska polisinsatser och ledde till en omfattande svensk mediebevakning. Nu kan Inblick avslöja att det svenska polisbefäl som ledde gripandet har dömts i domstol för kvinnoförnedrande behandling av sina kollegor.
eBlick
dec 12, 2019
European Prayer Breakfast arrangerades i Bryssel 3-5 december och samlade kristna från Europas alla hörn. Pastorn Carlton Deal var primus motor och koordinerade eventet. Bland medarbetarna fanns också svenska Marie Bengtsson Bennet.
Senaste nytt
Senaste blogginläggen

SVT

Christian Mölk | 21 jan, 2020
Christian Mölk | 11 nov, 2019
Christian Mölk | 30 okt, 2019
Christian Mölk | 13 aug, 2019
Ruben Agnarsson | 23 maj, 2019
Christian Mölk | 08 maj, 2019
Christian Mölk | 21 apr, 2019