Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Jessica kände ingen kärlek

Lovisa Landin | 08 aug , 2019
Jessica Cisneros hade ingen kärlek till andra människor. – Barn brukade komma fram och sparka mig, eller räcka ut tungan utan anledning. Och jag tyckte att fattiga människor kunde skylla sig själva. Jag kände ingen kärlek till dem. Men när Jessica var på en missionsresa i Argentina hände något med hennes hjärta.
Jessica_saknade_karlek
Jessica Cisneros är dotter till ett missionerande pastorspar. 
– Jag har gått till kyrkan sedan innan jag kan minnas. Som liten kunde jag alla kristna sånger och alla bibelberättelser, säger hon.
– Jag älskar mina föräldrar, de är mina största förebilder. Men på den tiden levde jag på deras tro, inte min egen, fortsätter Jessica.

Kände ingen kärlek

När Jessica var 4 år gammal flyttade familjen till Argentina för första gången. Där jobbade hennes föräldrar med barn.
– Med åren blev jag väldigt hatisk och allmänt taskig mot barn. Jag kände ingen kärlek till andra människor. Men jag tror att jag egentligen var avundsjuk på de som fick mina föräldrars uppmärksamhet.
Jessica berättar att hon hade svårt att bli berörd.
– Jag var stenhård. Jag grät aldrig.
Med sin familj flyttade Jessica senare fram och tillbaka mellan Argentina och Sverige.

Någonting fattades

När Jessica var 12 år flyttade hon tillbaka med sin familj till Argentina, efter ett år i Sverige. Hon hade inte sett sina argentinska vänner på länge och såg fram emot att träffa dem igen på ett kristet ungdomsläger. Men det blev inte riktigt som Jessica hade tänkt sig.
– Redan på det första mötet blev jag förvånad över hur alla mina vänner sjöng med och bad med hela hjärtat.
– Jag kände mig extremt utanför, som om jag hade missat något när jag var i Sverige.
När sista dagen på lägret kom var hon övertygad.
– Något fattades i mitt liv. Jag tänkte: “Varför kan inte jag vara som alla de andra?”
Jessica minns inte predikan i detalj. Men hon minns att predikan talade rakt in i hennes liv och att när inbjudan till att följa Jesus kom, svarade hon ja genom att lyfta handen.
– Jag hade alltid tyckt att det där med att lyfta handen som svar på en frälsningsinbjudan var en jobbig och pinsam grej. Men jag kände att Gud liksom knackade på mitt hjärta. Jag blev mer och mer desperat, så till slut struntade jag i vad andra tyckte och bara lyfte handen.
– Direkt efter jag lyft min hand kände jag en stark värme, som en kärleksfull kram. Tårarna började rinna och jag brydde mig inte om hur det såg ut. Jag hade äntligen mött Gud på riktigt.

Ett helt eget beslut

Jessicas föräldrar hade många gånger frågat henne om det kanske var dags att döpa sig. Men nu när Jessica kände Jesus personligen visste hon att hon kunde ta det beslutet själv.
Så inte långt efter lägret döptes Jessica i en å. 
– Det var jättekallt och det duggregnade, men det var så värt det. För mig var det en stor glädje. Jag kände mig fri. Jag var fri att ta mina egna beslut och leva på min egen tro.

Kände ingen kärlek

I Jessicas kyrka i Argentina har de alltid åkt på missionsresor ut till olika mindre byar, ofta långt uppe i bergen. Men Jessica undvek alltid att följa med.
– Jag hade hört historier om hur det inte fanns riktiga toaletter eller duschar. Jag hade också hört att det fanns en och annan demon där uppe i bergen.
– Barn brukade komma fram till mig och sparka mig, eller räcka ut tungan utan anledning. Och jag tyckte att fattiga människor kunde skylla sig själva. Jag kände ingen kärlek till dem och lovade mig själv att aldrig åka på en missionsresa.
Men så ett år slog hennes kyrka ihop ungdomslägret med en missionsresa.
– Jag kände mig först skeptisk, men så övertalade mina vänner mig att följa med.
Inför resan tog Jessica ett beslut.
– För mig var det inte ett alternativ att åka på en missionsresa utan medkänsla och kärlek för de människor jag skulle möta. Så jag sa till Gud: “Jag åker, men då måste du ge mig en kärlek för andra människor.”

Ett skal lossnade

På resan dit varnade hon sina vänner. Jessica tyckte att de skulle veta att hon var stenhård, att hon inte skulle fälla en enda tår. Men hon var inte beredd på vad hon skulle få vara med om.
– Människorna som bodde där såg så ledsna ut hela tiden, de hade det väldigt tufft.
Jessica och hennes vänner ordnade barnmöten. Men de insåg snabbt att hela familjer kom på mötena.
– Vi fick ordna möten även för ungdomar och vuxna. Vi fick besök mitt i natten av folk som ville att vi skulle be med dem. Många tog emot Jesus med öppna hjärtan och det var så berörande att de var så glada att vi var där.
– Barnen i byn kom fram och kramade mig utan anledning. Och jag funderade på om de kanske aldrig hade fått en riktig kram. 
– Min mamma brukar säga att bara ett leénde kan vara till stor betydelse. Och hon har rätt. Jag tyckte att min kramar inte var värt så mycket. Men Gud kan använda saker som vi tycker är obetydliga.
– Under missionsresan var det som att något knäcktes i mitt hjärta. Som om ett skal lossnade.

Svar på bön

När de skulle åka hem hände något oväntat.
– Jag hade fått kämpa hårt för att inte gråta på missionsresan. Men på bussen hem kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre.
– Den här missionsresan blev en av de bästa sakerna jag gjort. Gud svarade verkligen på min bön om att få kärlek till människor. Efter den här resan är jag inte stenhård längre, jag kan gråta för ingenting.

I jakten på jobb

I Argentina gick Jessica en utbildning i tv-produktion. Hon jobbade även ett tag på en argentinsk tv-station. Men hon lyckades inte hitta ett bra jobb med en bra lön. Hon blev beroende av sina föräldrar.
– Jag kände mig frustrerad, jag tyckte att jag hade fastnat i livet.
Situationen vände när hon träffade ett gäng andra svenskar i Argentina.
– En kvinna på en svenskträff frågade mig helt plötslig: “Du har inte funderat på att åka till Sverige?”. Hon sa också att hon troligtvis kunde ordna ett jobb för mig.
Då tänkte tänkte: “Varför inte?”.
I samband med detta fyllde Jessicas mormor år och pratade om att hon ville komma och hälsa på familjen i Argentina.
– Jag sa till Gud att om mormor inte kan komma hit så åker jag till henne i Sverige.
De praktiska bitarna löste sig inte, så hon meddelade sin mormor att hon skulle komma till Sverige.
– Jag hade ordnat pengar till biljetten, men mormor och morfar ville jättegärna betala och det blev en välsignelse för mig.

Ett jobberbjudande

Jessica visste att hon skulle stanna i Sverige ganska länge. Och funderade därför på om hon skulle skaffa ett sommarjobb.
– Jag hade ändå inget jobb i Argentina just då, så jag hade tänkt mig att ett klassiskt sommarjobb i en mataffär skulle passa fint.
Hennes mormor och morfar föreslog då att hon skulle söka jobb på Kanal 10 istället.
– Jag hade ju utbildning för ett sådant jobb, så jag tyckte att det var ett jättebra förslag.
Jessica skrev till Kanal 10 och de svarade på en gång.
– Jag fick komma på arbetsintervju direkt och redan på intervjun blev jag erbjuden ett jobb.

Ett stort steg

Jessica tog sig tid att be över jobberbjudandet.
– Jobbet skulle innebära många saker för mig. Jag skulle behöva flytta till ett nytt ställe med helt nya människor och det var ett stort steg för mig.
Hon kom fram till att det kändes bra.
– Mamma brukar säga att om man har frid i sitt hjärta så är Gud med i det. Så jag tackade ja till jobbet.
Efter det har Jessica upplevt hur Gud har öppnat dörr efter dörr för henne.
– Jag trivs jättebra och är övertygad om att det här är Guds plan för mig just nu, 
Jessica förklarar att det är viktigt att vi tar oss tid när vi ska ta stora beslut.
– Vi har alltid ett val. Vi måste alltså själva ta beslutet att gå i Guds planer.

En ständig missionsresa

Jessica tycker att hennes jobb liknar livet på missionsfältet.
– Jag vill leva livet som en ständig missionsresa. På Kanal 10 jobbar vi tillsammans för att presentera Jesus, det gillar jag.
Jessica ser tillbaka på tiden som varit. Hon ser på sina föräldrars arbete med nya ögon.
– Nu när jag har Guds kärlek kan jag förstå varför mina föräldrar lägger ner så mycket av sin tid på andra människor. Jag beundrar dem så mycket och vill följa deras exempel.
Hon har funderat mycket på vad Gud gjorde under missionsresan i Argentina.
– Nu kan jag gråta för ingenting, säger hon och skrattar. Och jag känner en kärlek till andra människor, fortsätter hon. Den resan är bland det bästa jag har gjort.
LOVISA LANDIN
 
eBlick
Handbojor,_isoleringscell_och_kvinnofängelse
dec 06, 2019
När svenska polisen grep fembarnsmamman Solveig för att hon flydde från Barnevernet skedde det efter stora polisinsatser och ledde till en omfattande svensk mediebevakning. Nu berättar hon själv för första gången om det dramatiska gripandet, om åtta dagar i isoleringscell och fyra månaders vistelse på kvinnofängelse.
eBlick
dec 05, 2019
Dödsdömde Ray Jefferson Cromartie drog sina sista andetag sent på onsdagskvällen den 13 november, fastspänd på en brits i avrättningskammaren i Georgias delstatsfängelse. Trots upprepade överklaganden av dödsdomen med begäran om ett DNA-test för att bevisa Cromarties oskuld till mordet han dömts för, avslogs det sista överklagandet av USA:s Högsta domstol utan någon förklaring. Den dödsdömde hävdade intill slutet att han var oskyldig till anklagelserna. Vittnen till mordet hade dessutom pekat ut en annan man som mördare.
eBlick
dec 05, 2019
Finland firar i morgon fredag sin 102:a självständighetsdag. Genom åren har landets frihet varit hotad och i lördags var det 80 år sedan vinterkrigets utbrott. – Jag kom till Sverige som krigsbarn från Lappeenranta vid ryska gränsen 1944, berättar Rauni Haikonen för Inblick.
eBlick
nov 28, 2019
Att Trump och USA inte längre betraktar bosättningarna på Västbanken som illegala fick Kyrkostyrelsens presidium att uppmana Sveriges utrikesminister att agera i EU. – Jag tror inte att kyrkostyrelsen är rätt insatta i hela den här problematiken, säger kyrkopolitikern Bengt Klingestad, 85 år, som var FN-observatör i Mellanöstern i början 80-talet.
eBlick
nov 28, 2019
För två år sedan startade Åsa E Melander en protestaktion mot bristerna i sjukförsäkringen. Hashtaggen #sickasfk spred sig snabbt som en löpeld på nätets sociala medier och fick slagkraft när tusentals långtidssjukskrivna anslöt till upproret. Reaktionen från Facebook blev att spärra Åsa.
eBlick
nov 28, 2019
Norska Barnevernets främsta expert på tvångsomhändertaganden av barn fick fängelse för att under 20 års tid ha laddat ned 200 000 övergreppsbilder på barn. Norska myndigheter har inte gjort någon jämförelse mellan de barn som mannen tog beslut om och barnen på de beslagtagna övergreppsbilderna. – Det var inte en del av polisens utredning av saken att identifiera de avbildade barnen i det omfattande olovliga materialet, förklarar åklagare Hilde Hermanrud Strand för Inblick.
eBlick
nov 21, 2019
Det blir ingen rättegång mot Börje Claesson, har nu åklagare beslutat. I Norge är däremot bland annat en fembarnsmamma och en 76-årig morfar åtalad i ett fall där mamman försökte fly från Barnevernets försök att tvångsomhänderta hennes son.
eBlick
nov 21, 2019
Hans Marklund var på plats i Israel förra veckan då landet attackerades av raketer från Gaza. Enligt Hans rapporterar israelisk media att ett 40-tal personer fick föras till sjukhus. TT rapporterade också, men med en helt annan vinkel.
eBlick
nov 21, 2019
Psykisk ohälsa hos äldre har blivit en av våra största folksjukdomar. En femtedel av alla äldre personer i Sverige lider av psykisk ohälsa och antalet självmord har ökat. Denna har fått sjukvårdslandstingsrådet Behcet Barsom i Region Örebro att reagera skarpt. – Ett geriatriska center behöver skapas där kunskaper, erfarenheter och forskning förmedlas till vårdpersonal som arbetar med äldre, betonar han.
eBlick
nov 14, 2019
Denna veckan är det psykiatriveckan som fokuserar på den ökade psykiska ohälsan i Sverige. Cecilia Jägestedt drabbades av utbrändhet för några år sedan och utbildar sig till hälsocoach för att kunna hjälpa andra att må bra. – Jag tror att vi har tappat bort oss själva och att vi planerar kalendern full för att slippa att känna efter vad vi håller på med och tänka efter vad vi vill, säger Cecilia till Inblick.
eBlick
nov 14, 2019
I helgen som gick var det 30 år sedan Berlinmurens fall. Gerald Schülke, 67 år, bor i Hamburg och minns kvällen när muren föll. – Jag gick in till min granne för att se det hela på TV. Jag ville inte bara lyssna på radio utan se det med egna ögon, berättar Gerald för Inblick.