Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Mikael lämnade operan för en annan scen

Monika Ekström | 07 jun , 2019
Mikael Joumé fick efter studier på musikkonservatoriet i Köpenhamn arbete på Malmö opera. Där arbetade han i drygt tre år och sjöng i ett flertal uppsättningar, bland annat Turandot och Figaros Bröllop. – Sedan blev det en total kursändring där Gud hade ett finger med i spelet, berättar Mikael för Inblick.
Mikael_lamnade_operan_for_en_annan_scen
Kyrkan var en naturlig del av Mikaels uppväxt fram till tonåren. 
– Efter konfirmationen kom jag längre och längre bort från kyrkan och levde i princip utan tro, berättar Mikael. 
– Det fanns andra lockelser och att förhålla sig till, Gud kändes mest betungande, fortsätter han. 
Det blev en konflikt mellan det lagiska i kyrkan och lockelserna i världen och världen vann kampen, men Mikael lämnade aldrig Gud.
– Gud fanns alltid där och det fanns stunder av bön och närhet. Jag är övertygad om att Gud aldrig lämnade mig. 
Det var för 18 år sedan då Mikael var 24 år som han flyttade till Köpenhamn för att studera. Ett par år tidigare hade han träffat sin fru, Caroline. Efter ett år flyttade hon ner från Västerås och paret bosatte sig i Malmö. De skulle stanna något år, men livet ville annorlunda. 
– Studierna ledde till anställning vid Malmö Opera. Där var jag i drygt tre år.
Mikael var en sökare, men inte aktiv inom kyrkan. 
– Jag har alltid varit en sökande människa i alla år. Det var väldigt tydligt.

Träffade gymnasiekompis

Vid millenniumskiftet kom han i kontakt med en kompis från gymnasietiden. 
– Han bjöd mig till en kyrka som hette United. Jag var ganska skeptisk.  
Men Mikael och hans fru Caroline hängde på och upplevde att tröskeln till kyrkan var väldigt låg.
– Det var inte högteologiskt, utan mer "happy clappy". Hela gudstjänstformen var som en stor fest. Det var lätt att ta till sig. 
Paret Joumé fortsatte att gå dit, trots att Caroline inte alls haft någon koppling till kyrkan tidigare. Men de gjorde resan tillsammans. 
– Några söndagar blev till månader som snabbt blev till år. Det var en häftig tid. Jag kom tillbaka till kyrkan och landade. Det var en stor befrielse.
Församlingsgemenskapen betydde mycket och 2003 döpte de sig.
– Det var ett helt naturligt steg att bekräfta den fördjupade relationen med Gud som stärkts under processen. 
Mikael arbetade på Malmö Opera och började få en känsla av att Gud ville något mer med livet, att det fanns en scen utanför operan. 
– Det såddes ett tvivel om det var rätt livsform för mig. Det var ganska jobbigt. Jag trodde att jag gjorde det jag var ämnad att göra, sjunga och gestalta. 
– Det gav häftiga kickar att möta publiken på ibland upp till 1500 personer och att vara med i ett sammanhang där jag hade många likar, många konstnärliga människor.
Tvivlet och känslan av att något saknades växte sig dock starkare. 
– Det kom till en punkt då jag sa: "Gud, nu lägger jag mitt liv i dina händer. Du har inte visat tydligt vad jag ska göra, men jag tar ett steg i tro och litar på att du visar vägen."

Fångades av värdegrunden

Mikael avslutade sin anställning, utan att ha något tydligt alternativ, men det dröjde bara någon vecka så ringde telefonen. Det var Mikaels företrädare på Barnmissionen som tipsade om att hans tjänst skulle bli ledig. Men organisationens ledare, Bosse Wallenberg, första fråga var: Vad ska jag med en operasångare till? 
De fick dock till ett möte och Mikael fångades av Bosses målande redogörelse för arbetet och värdegrunden. I slutet av samtalet sa han till Bosse: "Det här är bara början".
– Då sa Bosse: "Det där var en profetia, precis så har flera andra sagt. Du får jobbet!" Att Gud har haft sitt finger med är väldig tydligt. 
– Plötsligt öppnade sig en helt ny värld, från opera till mission och bistånd. Plötsligt fick jag beträda en global estrad. Det var en resa i sig. Allt grundade sig i tron. Hade jag inte haft Gud, så hade jag inte tagit de här stegen.
Mikael trodde att det skulle bli tråkigt att sitta på kontor från klockan åtta till fem varje dag. 
– Jag kunde inte se att det skulle kunna vara något för mig. Men Gud började utrusta mig och öppnade upp världen och möjligheter där jag landade väldigt fort. 
– Det är så Gud verkar på något sätt när man har blicken fäst på uppdraget utifrån värdegrunden. 
Mikael fick en känsla av att han hamnat på rätt plats i livet och fick en helt annan tillit i relationen till Gud, men också i relationen till andra. 
– Tron är den stora tryggheten i livet, att veta att det är du och jag Gud. Jag vet att han aldrig glömt mig. 
– Jag litar på att han har en plan. Jag har inte alla svar, men Gud har det. Förhållningssättet till andra människor har också blivit tryggare. 
Mikael tycker det är häftigt att känna Guds ande och när han verkar i livet. 
– Det är en fysisk förnimmelse. Gud leder och hjälper. 
– Jag känner en tacksamhet över livet, att livet är en oviss, men spännande resa. Jag är tacksam över att få göra den här vandringen. 
Men nu efter 13 år på Barnmissionen är det dags att bryta upp igen och lämna Malmö.  
– Jag säger precis samma sak som för 13 år sedan. "Jag lägger mitt liv i dina händer." Psalm 23 har alltid följt mig. Herren är min herde och jag känner mig lugn i det. 
– Under hela beslutsprocessen har jag känt ett djupt lugn. Gud är med och jag känner att jag kan vila i det. Det kommer att falla på plats och det är gott att ha den känslan. 
– Det har varit ett privilegium att arbeta i en kristen miljö och att kunna nå ut till människor, att ha ett uppdrag med så mycket mening. 
Efter 18 år i Malmö flyttar Mikael och Caroline med sina två söner på 12 och 16 år till Linköping för att komma närmare familjen som till stora delar finns i Östergötland.  
– Föräldrarna har ställt upp otroligt mycket för oss. Vi vill ge tillbaka lite och komma närmare familjen. Det känns bra. Men det är inte självklart. Det är blandade känslor. 18 år i Skåne är en lång tid. 

Hur har åren på Barnmissionen varit?
– Det har varit fantastiskt. Vi har varit på en utvecklande resa som vi aldrig kunde förställa oss. 
När Mikael började på Barnmissionen verkade de i två länder. Nu finns de i 15 länder på tre olika kontinenter. 
– Det är klart att det är Gud, han rustar och vägleder. Han öppnar upp möjligheter att ta rätt steg i rätt tid.
Mikael har fått fortsätta sjunga, men tillsammans med de tre Barytonerna. 
– Det har varit otroligt roligt att komma ut och möta människor och sjunga de här sångerna som har ett så rikt budskap, även om musikgenren kanske inte är min fullt ut. 
Mikael har också varit ute i många olika länder och tycker det är berikande att möta olika kulturer. Han minns speciellt ett möte med en ung man mitt ute på den afrikanska slätten. 
– Han var grindvakt i utkanterna av en stor boendeanläggning och hela dagen satt han ensam vid ett träd. När vi passerade så kom han upp, hälsade och öppnade grinden. 
– Han hade en värme i sina ögon och ett ljus som dröjde sig kvar. Själv hade jag blivit otroligt uttråkad av att sitta där sysslolös stora delar av dagen, men han levde i ett naturligt lugn närmare naturen och var liksom i samklang med den. 
–Det är något vi har tappat i Sverige. Istället är vi på ständig jakt efter nya, ofta materiella kickar. Jag tror att människor som inte har så mycket materiella värden, ofta har en stor inre rikedom. Jag har sett det i många andra miljöer där den fysiska fattigdomen är påtaglig, men barnen de strålar. De leker så naturligt och är barn oavsett, avslutar Mikael Joumé. 
​MONIKA EKSTRÖM
 
eBlick
Handbojor,_isoleringscell_och_kvinnofängelse
dec 06, 2019
När svenska polisen grep fembarnsmamman Solveig för att hon flydde från Barnevernet skedde det efter stora polisinsatser och ledde till en omfattande svensk mediebevakning. Nu berättar hon själv för första gången om det dramatiska gripandet, om åtta dagar i isoleringscell och fyra månaders vistelse på kvinnofängelse.
eBlick
dec 05, 2019
Dödsdömde Ray Jefferson Cromartie drog sina sista andetag sent på onsdagskvällen den 13 november, fastspänd på en brits i avrättningskammaren i Georgias delstatsfängelse. Trots upprepade överklaganden av dödsdomen med begäran om ett DNA-test för att bevisa Cromarties oskuld till mordet han dömts för, avslogs det sista överklagandet av USA:s Högsta domstol utan någon förklaring. Den dödsdömde hävdade intill slutet att han var oskyldig till anklagelserna. Vittnen till mordet hade dessutom pekat ut en annan man som mördare.
eBlick
dec 05, 2019
Finland firar i morgon fredag sin 102:a självständighetsdag. Genom åren har landets frihet varit hotad och i lördags var det 80 år sedan vinterkrigets utbrott. – Jag kom till Sverige som krigsbarn från Lappeenranta vid ryska gränsen 1944, berättar Rauni Haikonen för Inblick.
eBlick
nov 28, 2019
Att Trump och USA inte längre betraktar bosättningarna på Västbanken som illegala fick Kyrkostyrelsens presidium att uppmana Sveriges utrikesminister att agera i EU. – Jag tror inte att kyrkostyrelsen är rätt insatta i hela den här problematiken, säger kyrkopolitikern Bengt Klingestad, 85 år, som var FN-observatör i Mellanöstern i början 80-talet.
eBlick
nov 28, 2019
För två år sedan startade Åsa E Melander en protestaktion mot bristerna i sjukförsäkringen. Hashtaggen #sickasfk spred sig snabbt som en löpeld på nätets sociala medier och fick slagkraft när tusentals långtidssjukskrivna anslöt till upproret. Reaktionen från Facebook blev att spärra Åsa.
eBlick
nov 28, 2019
Norska Barnevernets främsta expert på tvångsomhändertaganden av barn fick fängelse för att under 20 års tid ha laddat ned 200 000 övergreppsbilder på barn. Norska myndigheter har inte gjort någon jämförelse mellan de barn som mannen tog beslut om och barnen på de beslagtagna övergreppsbilderna. – Det var inte en del av polisens utredning av saken att identifiera de avbildade barnen i det omfattande olovliga materialet, förklarar åklagare Hilde Hermanrud Strand för Inblick.
eBlick
nov 21, 2019
Det blir ingen rättegång mot Börje Claesson, har nu åklagare beslutat. I Norge är däremot bland annat en fembarnsmamma och en 76-årig morfar åtalad i ett fall där mamman försökte fly från Barnevernets försök att tvångsomhänderta hennes son.
eBlick
nov 21, 2019
Hans Marklund var på plats i Israel förra veckan då landet attackerades av raketer från Gaza. Enligt Hans rapporterar israelisk media att ett 40-tal personer fick föras till sjukhus. TT rapporterade också, men med en helt annan vinkel.
eBlick
nov 21, 2019
Psykisk ohälsa hos äldre har blivit en av våra största folksjukdomar. En femtedel av alla äldre personer i Sverige lider av psykisk ohälsa och antalet självmord har ökat. Denna har fått sjukvårdslandstingsrådet Behcet Barsom i Region Örebro att reagera skarpt. – Ett geriatriska center behöver skapas där kunskaper, erfarenheter och forskning förmedlas till vårdpersonal som arbetar med äldre, betonar han.
eBlick
nov 14, 2019
Denna veckan är det psykiatriveckan som fokuserar på den ökade psykiska ohälsan i Sverige. Cecilia Jägestedt drabbades av utbrändhet för några år sedan och utbildar sig till hälsocoach för att kunna hjälpa andra att må bra. – Jag tror att vi har tappat bort oss själva och att vi planerar kalendern full för att slippa att känna efter vad vi håller på med och tänka efter vad vi vill, säger Cecilia till Inblick.
eBlick
nov 14, 2019
I helgen som gick var det 30 år sedan Berlinmurens fall. Gerald Schülke, 67 år, bor i Hamburg och minns kvällen när muren föll. – Jag gick in till min granne för att se det hela på TV. Jag ville inte bara lyssna på radio utan se det med egna ögon, berättar Gerald för Inblick.