Även när det gäller partiernas synlighet blåser det motvind för Kd. Partiet var minst synligt av alla riksdagspartier i sociala medier, och låg näst sist i de traditionella medierna, dessutom med en dalande trend.
Det inträffade är ingen tillfällighet. Under valrörelsen 2014 fick Göran Hägglund minst exponering av riksdagens partiledare, enligt undersökningen ”När makten står på spel – journalistik i valrörelser” från Institutet för mediestudier (september 2017).
De journalister som röstar på Kd är ytterst få. Det gäller inte minst i public servicebolagen Sveriges Radio och Sveriges Television, nu när Lars Adaktusson slutat. Hur påverkar det medierapporteringen?


Att journalisternas egna sympatier och antipatier påverkar nyhetsurvalet är givet för de flesta. Det är bara journalisterna själva som inte vill erkänna det. Det största partiet bland svenska journalister år 2015 var Miljöpartiet. Hela 41 procent av journalisterna svarade att Miljöpartiet var det bästa partiet, enligt en undersökning från JMG, Göteborgs universitet. Även Vänsterpartiet var klart överrepresenterade. 
Hälften av väljarna anser att journalister låter sina personliga partisympatier påverka rapporteringen. Politikerna instämmer i ännu högre grad i detta – nästan sex av tio håller med. Men bara tolv procent av journalisterna har samma kritiska syn på journalistkåren, enligt rapporten ”När makten står på spel”.
Endast journalisterna själva tror alltså blint på sin egen förmåga att frigöra sig från sin egen subjektiva uppfattning, medan allmänhet och politiker är mer skeptiska.


Det är nu drygt sju månader kvar till valet. Historien visar att mycket kan hända på kort tid. Det handikapp som Ebba Busch Thor och Lars Adaktusson har i och med att ingen av dem sitter i riksdagen, kan de närmaste månaderna kompenseras av att tv-bevakningen intensifieras i samband med partiledardebatter och tv-utfrågningar där partier som är representerade i riksdagen har en närvaro med automatik.
Nu är det upp till KD ta vara på de tillfällen som erbjuds. Toivo Sjörén på Sifo konstaterar i detta nummer det som alla redan vet: partiet har en svag profil i väljarnas ögon, driver inga tydliga frågor utan har en utslätad profil.
EU-parlamentarikern Lars Adaktusson har sagt samma sak. ”Vi har förlorat på att vara otydliga med ideologin. Det som gör oss unika är att vi har vår ideologiska grund i den kristna människosynen. De värderingarna ska vi omsätta i politiska förslag och visa på kopplingen däremellan”, sade han till DN och till Aftonbladet i somras: ”Partikamraterna är för mesiga. De borde bråka mer”, sade han och deklarerade att han själv aldrig kommer att gå i Pridetåget.
Att våga sträcka på ryggen, att vara tydlig med ideologin och med den kristna människosynen och att inte vara rädd för journalistkårens kristendomsförakt är sättet att vinna väljare i höstens val.
RUBEN AGNARSSON
Chefredaktör
ruben@inblick.se