När Socialdemokraterna insåg att de inte inom överskådlig tid skulle kunna klara av att skrota Svenska kyrkan, blev målet istället att infiltrera den och göra den till ett lydigt redskap för att forma det socialistiska samhället.
Följaktligen blev många biskopar goda socialdemokrater och förre Stockholmsbiskopen Lars Carlzon engagerade sig exempelvis i vänskapsförbundet Sverige-DDR. Medan tiotusentals kristna bakom Berlinmuren och över hela Sovjetimperiet satt i fängelse på grund av sin tro, propagerade den kristna vänstern för det socialistiska paradiset, om än något ofullkomligt materialiserat via kommunistdiktaturerna i öst.


Journalisten Göran Skytte, som själv lämnat den politiska vänsterkanten, sammanfattar i december 2015 i en krönika i Dagen denna utveckling i Sverige:
”Den ’kristna vänsterns´ stora genombrott och maktövertag sker ju kring 1989 och åren/årtiondena därefter. (...) Det är då KG Hammar 1997 blir ärkebiskop, det är då hetsjakten på oliktänkande kulminerar, det är då Svenska kyrkan inleder nära samarbete med vänsterextrema gruppen Attac, det är då vi får bilder av Jesus som bög i kyrkorna, det var då det blir förbjudet att sjunga psalmer på skolavslutningar.˝
Nu i januari släpptes boken ”68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989” skriven av universitetslektor Johan Sundeen. I boken beskriver författaren utförligt den kristna vänsterns sympatier för Maos Kina, Castros Kuba, Ortegas Nicaragua samt Honeckers DDR. 
Regimer med svåra människorättsbrott på sitt samvete och med förföljelse av kristna på sitt program, men vars marxist-leninistiska samhällssystem sades vara delar av Guds plan för en värld präglad av godhet, jämlikhet och rättvisa.


I en debattartikel i Kyrkans tidning frågar sig nu komminister emeritus Gunnar Hyltén-Cavallius om det inte nu är läge att de som gått ”den långa marschen genom institutionerna” deklarerar att de gjorde en felbedömning – eller att de rättframt försvarar sin hållning? Han nämner ärkebiskop KG Hammar och biskop Martin Lindh och konstaterar att Socialdemokraterna i dag dominerar Svenska kyrkans beslutande organ, främst på riks- och stiftsplan. ”Tillsammans med andra nomineringsgrupper tippar vågskålen över för vad vi kan kalla vänsterkristna. (…) Det vore värdefullt att äntligen få veta hur man här ser på 68-kyrkan, på dem som i realiteten hyllade de marxistiska och totalitära staterna.”
En som inte är lika glad över Johan Sundeens bok är prästen och socialisten Peter Englund. ”För mig är det tydligt att evangeliet och marxismen har gemensamma beröringspunkter”, skriver han i Kyrkans tidning och anklagar dem som är kritiska till politiseringen av kyrkan för att vara högerkristna.
Man behöver knappast vara partipolitiskt engagerad på högerkanten för att konstatera att Marx slutsats att religion är ett opium för folket är oförenlig med den kristna tron.
RUBEN AGNARSSON
Chefredaktör