Angelica Greens pappa var alkoholist och när föräldrarna skildes var det hon som tog hand om honom. Mamman hade flyttat med Angelicas två syskon. Pappans liv blev mer och mer ohanterligt och när Angelica var tolv år placerades hon i ett familjehem. Hon oroade sig för hur pappan skulle klara sig.
– Jag var rädd för hur min pappa hade det när jag inte var hemma och kunde ha koll på honom, berättar Angelica.
Hon kände sig väldigt övergiven av sin mamma och undrade var hon tagit vägen.
Familjen hon bodde hos var väldigt fin, men Angelica mådde dåligt och skar sig själv för att lindra ångesten.
– Det var ett rop på hjälp. Jag mådde dåligt och det kändes hopplöst.

Äldre kompisar

Hon drogs till äldre kompisar på stan som höll på med droger, men så länge hon bodde i familjehemmet höll hon sig i schack. När hon var 18 år flyttade hon och det destruktiva beteendet eskalerade.
– Jag mådde jättedåligt och träffade en kille som var sprutnarkoman och kriminell.
Angelica testade amfetamin och efter en vecka provade hon att ta en spruta.
– Jag mådde dåligt och brydde mig inte om konsekvenserna.
Snabbt blev de vräkta från lägenheten och hela familjen tog avstånd från henne, utom pappan och lillebrodern.
– Jag var vräkt och mina vänner försvann. Jag gick ner mig i drogerna.
När hon var 19 år tog hon en överdos. I efterhand kan hon se Guds beskydd. Precis innan hade hon slängt ett glas i väggen och grannarna trodde att det var skottlossning och ringde polisen.
– Polisen kom med sex bilar. De hittade mig i soffan med hjärtstillestånd och jag hade sprutan kvar i armen.
– Jag ser att Gud var med mig och inte ville att jag skulle dö i mitt missbruk.
Hon blev omhändertagen enligt Lagen om vård av missbrukare (LVM) och blev inlåst ett halvår.
– Så fort LVM var över åkte jag därifrån och efter två dagar hemma började jag med drogerna igen.

Blev gravid

Hon hade ett tungt narkotikamissbruk och var sprutnarkoman, men blev gravid när hon var 24 år och höll sig borta från drogerna i nästan två år.
– Missbruket var ändå relativt hanterbart och sedan vid 26 blev jag gravid med nummer två.
– När jag varit gravid har det varit enklare att vara drogfri för då har jag varit det för någon annans skull.
Men när hon skildes från barnens pappa några år senare gick det snabbt utför igen de veckor hon inte hade barnen.
– Tills jag blev gravid  med mitt tredje barn, då höll jag upp igen tills jag ammat henne i ett halvår. Men då skickade jag henne till hennes pappa och bestämde mig för att knarka.
Hon blev elak och egoistisk och inte många ville ha med henne att göra
– Jag hade svårt att se andra människors behov och det eskalerade. I februari eller mars 2018 var det så ohanterligt att jag inte kunde ha mina barn.
– Jag var själsligt död och det fick mig bara att använda ännu mer droger för att dämpa den extrema ångesten.
På sommaren blev hon av med lägenheten och bodde ett tag i ett garage.
– Jag hade ingen moral kvar och mina vänner och mina barn var borta. Jag var död på insidan och önskade varje kväll att det inte skulle komma en ny dag. Jag var på botten.

Vändningen kom

Angelica började lyssna på musik av Sebastian Stakset och det tände ett hopp om att livet kunde förändras.
– Jag vågade börja tro lite att jag inte var en hopplös narkoman.
Hon ansökte om att komma till ett behandlingshem med 12-stegsprogrammet.
Men innan dess höll hon på att dö i missbruket och fick åka ambulans till avgiftningen.
– Jag hade blodförgiftning och fick ett jättedåligt avslut på missbruket. Det gjorde mig avskräckt från droger.
På behandlingshemmet var det någon som uppmanade henne att be.
– Jag gjorde det och det har hänt helt otroliga saker efter det. Allt jag har i dag var det jag bad om för två år sedan.
Hon var på behandlingshemmet i ett halvår.
– Det var jobbigt med mycket ångest och rädsla för framtiden, men tron på Gud växte sig starkare hela tiden.

Självkänslan växte

Idag har hon varken någon stress för framtiden eller ångest.
– Så länge jag gör rätt saker så blir det bra. Jag har ett jättebra mående och minns inte när jag hade ångest sist. Jag tycker om mig själv idag.
Självkänslan har växt och hon vågar prova saker och att leva ett liv utan droger.
– Ju starkare tron har blivit desto bättre har jag mått och ju mer har jag tyckt om mig själv.
Det var genom Staksets musik som tron började växa.
– Jag tog till mig hans musik och tänkte: "Det kanske finns någon mening att jag lever och inte dött i en överdos". Innan dess trodde jag det var kört för mig.
När Stakset var i Pingstkyrkan i Härnösand förra året var Angelica där och gick fram för att ta emot Jesus i sitt liv.
– Det var helt otroligt och det kändes rätt.
Nu fungerar familjelivet och hon vill ge barnen ett bra liv.
– Jag har inte kunnat göra det tidigare för jag har alltid mått så dåligt.
Men det var på vippen att hon förlorade dem igen när hon kom ut från behandlingshemmet på grund av bostadsbristen i Falun.
– Om inte jag eller pappan fick tag i en lägenhet så var det tal om att de skulle familjehemsplaceras. Men två, tre veckor innan sista datumet fick jag en lägenhet. Det var uppenbart att Gud var med mig.
Varje morgon tackar Angelica Gud för allt som han gjort för henne.
– Tacksamhetskänslan får mig att orka. Jag är helt övertygad om att det är Gud som är med mig. Han har befriat mig från så mycket mörker. Det är så otroligt det som hänt i mitt liv. Jag tackar Gud varje dag för det jag har.
Och tilliten till Gud växer. När restriktionerna på grund av corona är borttagna kommer hon att gå till kyrkan med sina barn.
– Det är viktigt att ge dem en tro.
Själv har hon planer att studera till alkohol- och drogterapeut.
– Det är min livsuppgift att föra detta vidare. Jag hade inte levt idag om det inte varit min kallelse att förändra livet för andra.
– Jag trodde inte att man kunde må så bra som jag gör idag, avslutar Angelica.

MONIKA EKSTRÖM