Det är i Upplands Väsby i norra Stockholms län som Mikael Wallin har bott under större delen av sitt liv. Som liten gick han på Svenska kyrkans barnverksamhet och hans mamma brukade be barnabönen ”Gud som haver barnen kär” varje kväll innan han skulle sova.
– Men det var inte en aktivt kristen familj och vi var inte ofta i kyrkan.
Skoltiden blev en väldigt jobbig tid, framför allt från årskurs två och upp till årskurs sex. Lektionerna var okej, men rasterna förfärliga.
– Det var jobbigt i stort sett från början. Jag gick i en förberedelseklass och började i den vanliga skolan ett år senare. Klasskamraterna hackade på mig och jagade mig. De tyckte kanske att jag var annorlunda. Det blev både fysiska slag och hårda ord som gjorde ont på insidan och jag kände mig väldigt ensam.
Utanför tillsammans
I klassen fanns också en annan kille som blev mobbad. Utanförskapet förde de båda samman och de kunde ge lite stöd till varandra. Men annars var det inte mycket hjälp som Mikael fick under sina skolår.
– En del lärare såg vad som pågick men gjorde inget åt det. Andra såg ingenting. Mina föräldrar konfronterade föräldrarna till några av mina mobbare på ett extra föräldramöte, men det hjälpte inte. De svarade bara att deras barn inte kunde göra något sådant.
Men mitt under den jobbiga tiden hände något fantastiskt.
– Sommaren när jag var elva år åkte min familj till Löttorps camping. Mamma ville gärna lyssna på Samuelsons, som sjöng i Tältsalongen och ägde campingen. Under ett möte fick både jag och min mamma möta Jesus. Jag minns inte i detalj vad som hände, mer än att Kjell Samuelson bad för mig. Efter det blev jag gladare. Livet kändes bättre. I efterhand kan jag konstatera att tron på Jesus räddade mitt liv.
För under de tuffa åren hände det att Mikael funderade på att ta sitt eget liv.
– Jag var nära att ta mitt eget liv. Jag hade inte skrivit något avskedsbrev, men jag tänkte på det väldigt mycket. Det var Jesus som räddade mig.
Ett budskap från Gud
Familjen kom tillbaka till Löttorps camping under ett par veckor varje sommar. 1990 döpte sig Mikael och gick med i en pingstförsamling i norra delen av Stockholms län.
1991 kom Roger Larsson till Löttorp och predikade. Då skulle Mikael fylla 15 år.
– Jag satt på första bänkraden tillsammans med mina föräldrar och plötsligt kom han fram till mig i bänken. Han tog mig i handen och sade åt mig att ställa mig upp, och så förmedlade han ett budskap som han fått från Gud.
– Roger Larsson sa: ”Jag har sett dig de åren du varit mobbad, säger Herren. Jag har varit med dig. Men efter detta kommer du att få riktiga och sanna vänner som verkligen älskar dig.”
– Jag trillade till marken när han sade det och blev fylld av Guds kraft. Först senare förstod jag att jag fick ta emot Andens dop.
Mikael kände inte Roger Larsson sedan tidigare.
– Han kunde omöjligt veta att jag blivit mobbad i skolan. Så jag förstod att det verkligen var Gud som hade gett honom orden som han sade till mig.
De profetiska orden kom att bli väldigt viktiga för Mikael, som började må allt bättre. Under högstadietiden blev också skolsituationen lättare. I sjuan hade klassen delats upp och mobbningen från klasskamrater minskade och avtog helt.
Använd av Gud
Efter grundskolan gick Mikael på Kaggeholms folkhögskola, där han läste in sin gymnasiekompetens.
– Några år senare kände jag att Jesus talade till mig om att jag skulle gå en bibelskola, innan Jesus kommer tillbaka till jorden. Jag kände verkligen en ledning från Gud att först gå Bibelskola STHLM i Filadelfiakyrkan och sedan Ibios i Citykyrkan, båda i Stockholm mellan åren 2007-2010. Jag valde Ibios framför basåret på Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium eftersom jag då kunde fortsätta att arbeta halvtid i secondhandbutiken jag då jobbade i.
– Jag kände att Gud ville använda mig och att jag skulle jobba för Jesus, säger Mikael Wallin som blev kvar som medlem i Citykyrkan i Stockholm.
Idag känner Mikael att det profetiska ordet har blivit verklighet, för nu har han fått sanna vänner. Och mobbningen har han kunnat släppa.
– Jag har lämnat det åt Gud. Att vända andra kinden till är inte så lätt och först ville jag hämnas. Men efter hand som jag har lärt mig att förlåta, så har det blivit bättre. Som människa är jag omtänksam och vill gärna hjälpa andra, helst inom kyrkans väggar som pastor.
– På ett sätt upplever jag att den tuffa tiden under barndomen har hjälpt mig, den har gjort mig mer känslig i min ande och gett mig en förståelse för andra människors situation, säger Mikael Wallin som idag även har en bönetjänst.
EVA RUDERSTAM