
Janne Fagerström föddes i mitten av 60-talet. Hans pappa var pingstpastor, vilket innebar att familjen flyttade en del när Janne växte upp.
Tidigt tog han emot Jesus i sitt liv, blev döpt och tron har burit honom genom hela livet. I 20-årsåldern blev han ungdomspastor i en förort till Stockholm, något han minns som en mycket lärorik period. I mitten av 90-talet väntade nya spännande utmaningar då församlingen Karisma Center.
Men livet har inte alltid gått på räls. Det har varit flera tuffa perioder och efter en skilsmässa kändes livet extra tufft.
– Jag hade just gått igenom min andra skilsmässa och livet var pest. Det kändes som om mina böner inte nådde fram; jag kände mig ensam, onyttig, förbrukad.
– Jag hade kommit långt i mina självmordsplaner; skaffat ett rep och gjort en löpsnara i ena ändan. En hög motorvägsbro över Mälaren, hade jag utsett till platsen för dådet.
– Det vilade verkligen ett tungt mörker över mitt liv, men Gud räddade mig i sista stund.
Beslutet var fattat
Beslutet var fattat och strängt taget fanns det ingen väg tillbaka. Men bara några dagar innan planerna skulle sättas i verket, ringde en troende kvinna som Janne kände sedan förut. Hon försökte övertala honom att komma till en Jesusträff på en restaurang i Gävle. Mer eller mindre mot sin vilja och helt utan illusioner åkte Janne i alla fall iväg till Gävle.
– Jag hade till och med repet, som jag tänkte hänga mig i, med i bilen. På Jesusträffen satt jag med ett hundratal andra vid borden i restaurangen. Vi åt, fikade och samspråkade, och emellanåt bjöds det på sång och vittnesbörd. Men jag kände mig bara obekväm och utanför hela sammanhanget.
Då kom Simon Ådahl, evangelist med profetisk gåva, fram till Janne och sa: ”Jag känner inte igen dig, Janne. Jag ser ett mörker som vilar över dig”. Då berättade Janne om det planerade självmordet och Simon avslöjade då att Gud redan uppenbarat detta för honom, men att han väntat på att Janne själv skulle säga det.
– Då överraskade Simon mig med att blåsa mig rakt i ansiktet, och jag kände bokstavligt talat att det mörka molnet bara blåste bort. Sedan pekade Simon på två kvinnor som satt vid ett bort i närheten och sa till mig att profetera över dem. Först tvekade jag men gick ändå fram till dem, och då fungerade den profetiska gåvan som förut.
Detaljer om människor
I det dagliga livet händer det rätt ofta att Janne får en inre kunskap om vissa detaljer i andra människors liv. Även om det kan upplevas obekvämt och påträngande emellanåt har Janne bestämt sig för att ta mod till sig och framföra budskapet till adressaten, mitt i det dagliga livet.
– Att frambära profetiska hälsningar till folk är ett lite udda uppdrag och jag kan känna igen mig i profeterna i Gamla testamentet, som ofta hade ett visst motstånd att hantera.
– Det är alltid en viss kamp innan, för Gud kan avslöja ganska känsliga saker för mig. Jag har ett ambulerande jobb och träffar mycket människor och det är inte ovanligt att jag får förmedla närgångna personliga detaljer till mina kunder. Ibland tittar folk på mig som om jag trillat ner från en annan planet.
Bland annat kan Janne få kunskap om att en person har smärtor någonstans i kroppen och reaktionen blir ofta ”hur kan du veta det”? För det mesta får han då be för dem han träffar och det är inte ovanligt att långvariga, även kroniska, smärtor försvinner efter bönen.
– Då brukar det inte vara svårt att prata om Jesus heller, och jag får regelbundet föra människor till tro, säger Janne tacksamt.
Nyligen var Janne med om en upplevelse som berörde honom djupt. Under årens lopp har han flyttat ett antal gånger och då brukar en del tillhörigheter hamna i ouppackade kartonger. Länge hade han letat efter sin gamla predikantbibel, när han äntligen hittade den djupt ner i en undanstuvad kartong och Bibeln hade blivit både tilltufsad och dammig.
– Jag skämdes, när jag plockade upp Bibeln och började torka av den; mitt andliga svärd hade ju blivit så illa behandlat. Då hörde jag som en röst inom mig som sa: ’det här är du, Janne’.
– Samtidigt kände jag den helige Ande komma över mig som varm olja och jag upplevde rent fysiskt hur min slitna och gnisslande andliga rustning blev uppsmord.
– Det andliga svärdet glödgades och smiddes till igen, och efter en tid av en hel rad tuffa omständigheter började en läkedomsprocess, som pågår än.
Små ljusglimtar tänds
Till sist delar Janne med sig en syn han hade för några år sedan. Han såg då hur utmaningar som kriminalitet, våld, dödsskjutningar, psykisk ohälsa och missbruk av tyngre droger skulle komma att öka i vårt land. Det har sedan också besannats i nyhetsrapporteringen. Mitt i detta mörker såg Janne också hur det tändes små ljusglimtar över hela landet.
– Sverige behöver se mer av Guds kraft. Anden inom oss blir till störst nytta utanför kyrkans väggar; Jesus var själv mest ute bland folk.
– Många människor som söker sig till ockulta sammanhang är vidöppna för det andliga. Vi som Guds folk behöver våga erbjuda profetisk förbön, mitt i det dagliga livet. Då kan vi få se hur fler och fler upptäcker Jesus och börjar tro på honom, avslutar Janne, själv ett åsyna vittne till att det verkligen fungerar.
BÖRJE NORLÉN