Evelina Fransson, 24 år, växte inte upp i en kristen familj. Hon bodde i Taberg med sin mamma och lillasyster. Mamman var ensamstående och satte Evelina och hennes syster på ett dagis som låg nära hem och jobb. Dagiset råkade vara kristet.
– Det var här jag började upptäcka Gud. Vi bad bordsbön och pratade lite om Jesus. Jag fick kompisar som rörde sig i kristna sammanhang. 
Evelina berättar att hon känt en övernaturlig frid i Gud ända sedan hon var liten som hon aldrig upplevt hos någon annan. 

En hunger efter Jesus

Under lågstadiet och mellanstadiet följde Evelina med sina närmsta vänner i kyrkan på fredagar. Hon började få upp ögonen för Jesus och kände att det var som en glöd inom henne som bara ville brinna mer, minns hon. 
– Som tonåring hade jag ingen aning om vad man skulle göra som kristen, hur man skulle leva eller vilken kyrka man skulle gå till. Men jag hängde ofta med på skidläger till Vemdalen och även en gång till ett läger i Böda på Öland som Missionskyrkan och Pingstkyrkan i Taberg anordnade. 
Det var under lägret i Böda Evelina gav sitt liv till Jesus. Hon var femton år gammal och minns än idag predikan som fick henne att be bönen som bekräftade att hon ville följa Jesus. 
– Mannen sa att det inte finns någon ”typisk” människa som bara kan bli troende utan att Gud verkligen älskar och kan använda alla människor. Jag tror att det som fick mig att ta steget i tro var en hunger. Jag ville möta Jesus på ett starkare sätt än vad jag gjort innan. 

Osäker och otrygg

Vägen efter det har inte varit rak då Evelina inte hittat en församling hon trivts i och inte haft mycket stöttning från familjen gällande sin tro. Hennes kompiskrets har varit splittrad.
– Min tonårstid var svår. Jag var en väldigt osäker och otrygg tjej som försökte hitta mig själv och upptäcka meningen med livet.
Evelinas föräldrar separerade när hon var ett år gammal. Detta ledde till mycket bråk dem emellan om var hon skulle bo, hur länge hon skulle stanna och så vidare. 
– De har sällan kommit bra överens och jag kom i kläm. Jag tror att konflikten skapade en osäkerhet i mig som jag inte riktigt visste hur jag skulle uttrycka. 
Även olika händelser i barndomen skapade en otrygghet med pappan. Evelina och hennes pappa hade en jobbig relation tills hon fyllde 18 år. 
– Efter detta började jag öppna upp mig för honom för att bearbeta vår relation. Min pappa har varit en stor anledning till att jag har svårt att se Gud som min trygga far som tar hand om mig och alltid finns där. 

Ångest efter otrohet

För två år sedan var Evelina tillsammans med en kille som hon älskade och trodde var den rätte. Han var inte troende, men hade växt upp i en troende familj.
– Vårt förhållande var inte jättebra, men jag tänkte att han var den bästa jag kunde få. Efter att vi dejtat i nästan två år var han otrogen. 
Det var det svåraste Evelina någonsin gått igenom. Hennes självkänsla var helt i botten, hon hade ingen aning om vem hon var, vad hon ville göra eller hur hon skulle gå vidare, säger hon.
– Min identitet var baserad på människors åsikter inte på Guds sanning. Jag ville göra allt för andra, men hade tappat respekten för mig själv. 
– Man tror att man måste leva upp till alla ideal om hur man ska se ut, bete sig och tänka. Min självkänsla byggde även på min pojkvän. Jag gjorde allt för att få uppmärksamhet och kärlek. 
Efter otroheten vaknade hon skrikande tills hon nästan kräktes på grund av smärtan i sitt inre, minns Evelina. Ångesten gjorde att hon fick svårt att andas, hon fick hjärtklappning och stickningar i händer och armar.
– Jag åt knappt på två månader och levde i ett ständigt mörker. Jag kunde inte finna frid någonstans. 
Det var flera händelser under förhållandet som resulterade i den här situationen. 
– Tilliten blev ständigt bruten, det var mycket osäkerhet och en generellt ohälsosam relation. Jag hade helt och hållet ställt mig in på att han var den rätte utan att bry mig om hur jag egentligen kände eller mådde. Detta gjorde att jag blev helt förstörd när vi gjorde slut. 

Hörde Gud tala

Efter ett tag började Evelina söka Guds ansikte. Hon lyssnade på lovsång varje morgon, började läsa Bibeln och prata med Jesus. Två veckor efter detta åkte hon till en gudstjänst i församlingen hon börjat gå i. 
– Helt slut satt jag på raden längst fram och bad. Jag sa till Gud att jag inte orkade leva i denna gråzon längre.
– I kyrkbänken hörde jag Guds röst säga till mig ”Evelina, det är nu du ska åka. Sök in till skolan.”
Några år innan hade Evelina börjat leta efter en bibelskola, men aldrig känt frid över sitt sökande. Hon slutade leta och litade på att Gud skulle leda henne, vilket han gjorde.
– Jag hade även en dröm om att jobba med att rädda barn och vuxna från sexslaveri. Jag visste att det är tufft och tänkte att jag behövde läka mitt hjärta innan. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till eller var det skulle ske.
Efter mötet med Gud upplevde Evelina att hon skulle ta steget och flytta till USA för att gå Bethel School of Supernatural Ministry i Redding, Kalifornien. 
– Jag bad Gud om bönesvar för att vara säker på att detta beslut var rätt. Gång på gång gav han mig de bönesvar jag sökte, ändå tvivlade jag. Jag tror att jag mest var rädd för ovissheten i att inte veta om Gud skulle dyka upp när jag valde att säga nej till tryggheten här hemma. 
– Eftersom min familj var totalt emot det var det ett otroligt tufft beslut. Men, jag sa ja till Jesus, åkte till USA och mitt liv är sedan dess förändrat för alltid.

Helad från självhat

Under sin tid på bibelskolan förra året tog Gud henne igenom en helandeprocess. 
– Den helige Ande började sakta hjälpa mig att gå igenom jobbiga minnen från min barndom. Han hjälpte mig att se mina känslor, förstå varför jag hade dem och vägledde mig genom förlåtelse. 
Gud hjälpte Evelina att älska sig själv och läkte alla sår som uppstått på grund av självhat. Hennes självkänsla är numera baserad på Gud och vem hon är i honom. Evelina åkte tillbaka i augusti för ett andra år på bibelskolan.
– Idag är jag snäll mot mig själv och har aldrig mått så här bra. Självklart har jag dagar som är kämpiga. Men livet handlar om att växa i tro, att utveckla min relation med Jesus och om att leva i denna värld med Jesus som grundpelare, hörnsten och fokus. 
ANGELICA VICTORIN