Lena och Paul Forsén gifte sig när de var 19 år gamla, strax efter att deras första son kommit till världen. De två kom från helt skilda uppväxtmiljöer. Lena kom från en välbärgad familj, men drabbades av svår sjukdom i början av tonåren. Paul var en faderlös mobbad flykting från Östtyskland.
De ville så mycket men var i sin omognad oförmögna att bygga en sund och trygg familj. Konflikterna var många och äktenskapet knakade ordentligt i fogarna. En dag efter åtta års äktenskap bad de i sin förtvivlan en bön till Gud: ”Gud, om du finns, hjälp oss, vi klarar inte det här!” Gud hörde dem.
Man ville berätta om Jesus
En dag kom en man och ringde på deras dörr. Det var Lena som öppnade. Mannen frågade om han fick komma in och berätta om Jesus.
– Jag tänkte säga nej och stänga dörren men en röst inom mig frågade: ”Vågar du inte lyssna?” Det avgjorde saken och jag bjöd mannen att stiga in.
Maken som låg och vilade i sovrummet ropade: ”Vem är det?” Det är någon som vill berätta om Jesus!” svarade Lena. Förskräckt hörde hon honom svara: ”Det ska inte vara någon dj…a Jesus här!”
Lena såg hur en smärta drog över mannens ansikte och hastigt sa han: ”Ja, jag ska gå”, och så gick han.
– Det var som att en kall hand grep om mitt hjärta. Jag ville springa efter honom och förklara, men när jag kom ut var han borta – som uppslukad!
Alkohol och psykiska besvär
En tid efter det försökte Paul ta livet av sig genom tabletter och han försökte även ta livet av sin hustru Lena. Hon var i sin tur frestad att knuffa honom baklänges utför trappan. Båda var flera gånger under psykiatrisk vård.
Ännu en son föddes, men då hade mannen lämnat sin familj, utan att tala om vart han tagit vägen. Han började dricka mer och mer och sökte andra kvinnors kärlek. Längst inne ville varken Lena eller Paul att deras äktenskap skulle sluta på det sättet. Efter en tid flyttade de ihop igen och försökte lappa ihop äktenskapet. Men Paul engagerade sig mer och mer som trubadur och folkdansinstruktör. Han var nästan aldrig hemma.
Badresa till Eilat
Lena ville i slutet av det året vara ensam ett tag och koppla av med bad och läsning så hon ringde en resebyrå och frågade var man kunde bada vid den här årstiden. Av deras två alternativ blev det Eilat vid Röda Havet. Överraskande ville Paul också följa med.
– När jag packat ner de tio böcker som jag lånat på biblioteket, hörde jag en röst som sa: ”Ska du inte ta med dig Bibeln för du ska ju till Bibelns land?” Nästan förnärmad gick jag till bokhyllan för att se om det fanns en Bibel där. Nya Testamentet och Psaltaren, som var Pauls konfirmationsbibel, stod där. Jag tog den och nästan slängde den ner i väskan med orden: ”Den kommer jag ändå inte att läsa”.
Efter flygförseningar och bagage på avvägar kom de fram till husvagnsbyn som man byggt upp för turister. När Lena öppnade väskan var alla böcker utom Bibeln spårlöst försvunna. Bibeln låg överst i väskan!
Läste Bibeln och kom till tro
– Jag blev så arg att jag slängde Bibeln i väggen och sa att jag måste ut och skaffa något att läsa. Vi tillbringade första dagen i Eilat med att leta efter böcker på svenska, men utan resultat. I brist på annan litteratur blev det ändå Bibeln jag började läsa.
När hon nu började läsa evangelierna hände något märkligt. Det var som om hon befann sig mitt i handlingen som en Jesu lärjunge.
– Jag kom till slutet av Johannes och läste om hur Johannes och Petrus sprang till den tomma graven, hur de såg linnebindlarna ligga där med huvudduken hopvikt på en särskild plats och att ”Johannes såg och trodde”. När jag läste detta, såg jag också och kom till tro.
– Jag hade tidigare försökt läsa Bibeln men bara blivit arg. När jag nu läste i evangelierna förstod jag till min stora förvåning att Bibelns berättelser måste vara sanna.
På grund av Lenas entusiasm blev Paul också intresserad av Bibeln och läste Matteusevangeliet, när Lena tog en paus i läsandet.
Lena sa: ”Vi måste se Jerusalem”. De tog en buss dit. Det besöket blev för dem båda en omtumlande upplevelse. Vid Klagomuren upplevde Lena en ”helig närvaro”, så påtagligt att hon förstod att det måste vara Gud, och Paul tänkte när de gick på gatorna i Gamla staden: ”Tänk om Jesus verkligen funnits, tänk om han har vandrat här?”
Ångestfylld dröm
När de kom till flygplatsen för att åka hem kom beskedet att de måste betala en flygskatt på grund av den rådande krigssituationen, men de hade inga pengar kvar. De kom då ihåg att de fått dollarsedlar av ett par amerikanska tjejer som ville att de skulle köpa trätofflor i Sverige och skicka till dem. Summan visade sig vara exakt lika stor som flygskatten – det var bara att stiga på planet och åka hem till Sverige.
Den våren tog Lena emot Jesus som sin personlige Frälsare, något som förvandlade hennes liv totalt.
– Det var inte utan kamp och det hände inte i någon kyrka, utan en natt efter en ångestfylld dröm där Satan proklamerade för mig gång på gång att jag aldrig skulle finna sanningen. Men Satan föll på sitt eget grepp. Jag hade ju funnit sanningen och kommit till tro när jag läste Bibeln i Israel.
– Nu kom Jesus själv till min undsättning. Han uppmanade mig att skriva ner allt jag hade att leva för. Under tiden jag skrev lade sig ångesten och jag hörde Jesus säga: ”Varför skulle just du inte finna sanningen?” Jag svarade: ”Ja, varför skulle just jag inte finna sanningen?” Jag blev påmind om att jag funnit sanningen när jag läste Guds Ord. Jag bad Herren att visa mig vad jag skulle göra, på ett sätt så att jag inte skulle vara så tveksam. Efter det somnade jag gott.
Dagen efter ledde Herren henne till Frälsningsarmén. Efter mötet sa hon till kårledaren att hon ville bli soldat.
Paul följde efter
Förvandlingen hos Lena var så radikal att Pauls fördomar om kristendom och kristna slogs sönder av hennes kärlek till Jesus, av hennes kärlek till honom, hennes förlåtande attityd och hennes nya liv. Efter några månader följde han med henne på ett möte. Där tog också han emot Jesus som sin personlige Herre och Frälsare.
– Lena och jag fick uppleva hur våra liv i kaos blev förvandlade när vi tog emot Guds förlåtelse för alla våra felsteg och misslyckanden. Skam och skuld lyftes av och hjälpte oss båda till en förändring i karaktär och livsstil.
– Bit för bit fick jag hjälp från Gud för mitt häftiga humör. Guds Ande fyllde oss mer och mer med frid, glädje, tålamod och självbehärskning. Vi fick också en väldig frimodighet att berätta för andra om våra nya liv. Samtidigt fick mina trubadurvisor ett helt nytt innehåll.
Efter ett år började paret på Frälsningsarméns officersskola i Stockholm. Lena och Paul har nu i 40 år delat med sig av de goda nyheterna om vem Gud är. De gläds åt fem barn och många barnbarn och har nu också firat guldbröllop.
Paul och Lena har en speciell kärlek till folket i det förutvarande Sovjetunionen. Den kärleken har genom åren fört båda dit på ett hundratal resor med hjälpsändningar och evangeliets goda nyheter.
ANITA BARKER ANDERSÉN
Texten finns även publicerad i Anita Barker Anderséns bok "Vem är den osynlige?"