– Vi har hamnat i en situation där vi säger det vi tror att människor vill höra. Det är lågt till tak i svensk kristenhet, vi är ganska rädda för att säga vad vi tycker och tänker, säger Ulf.
– Jag tror att vi har hamnat i en återvändsgränd i och med att vi försöker säga saker som folk tycker om.
Vi har blivit väldigt beroende av – både politiker, kristna ledare och andra – trender, strömningar, och vad människor tänker att man får säga just för tillfället, fortsätter han.
I augusti besökte Jerusalem en festival i Sölvesborg som Sverigedemokraterna (SD) anordnade. Det hela började för två år sedan, när Ulf Christiansson blev lite nyfiken på vem Julia Kronlid var. Han träffade henne vid något tillfälle och upptäckte att hon var en helt vanlig människa.
– Utåt sett har hon framställts som ett monster, även om den bilden kanske har nyanserats lite på senare tid. Sedan kom det här pastorsuppropet, som jag reagerade på. Jag tyckte inte att det var en attityd och ett sätt som vi ska behandla människor på, även om vi tycker olika. Jag menade helt enkelt att demoniseringen hade gått för långt, resonerar Ulf Christiansson.
Alla sade: ”Vi kör!”
Kontakten med Julia Kronlid ledde till att Jerusalem fick en förfrågan, där hon undrade om hon fick lobba för att de skulle få spela på SD:s sommarfestival.
– Och när frågan kom, sade alla i bandet: ”Kör, vi spelar ju var som helst.” Det var extra spännande att möta människor som ingen vill möta. Det var ju vad Jesus gjorde, om jag inte missuppfattat honom fullständigt, säger Ulf Christiansson, som samlade bandet hemma i vardagsrummet när förfrågan hade kommit.
– Jag trodde nog att några i bandet skulle få lite kalla fötter, men ingen sade nej. Alla sade: ”Vi kör! Det vore fullständigt vansinnigt om vi inte gjorde det.” Vi åkte dit ned, träffade flera i ledningen, människor som frågade om Gud. Det var som att spela på Sweden Rock eller på vilka platser som helst. Det var nästan 2 000 människor som lyssnade och vi upplevde ett väldigt positivt mottagande, beskriver han framträdandet.
– Vi predikade och sjöng de sånger som vi brukar, som ”Pappa vem har gjort” och ”Sodom i Sverige”. Alla de här låtarna talar för sig själv, det var ingen som missade det. Om jag ska vara ärlig så var det en översvallande positiv respons. En anhörig till en av ledarna sade ”Vi har lyssnat på Jerusalem under hela vår semester”.
Punkklubb och proggfestival
Ulf Christiansson har spelat på punkklubbar i Tyskland och proggfestivaler i Göteborg. Han tror inte att det är någon risk att han ska uppfattas som ett språkrör för en organisation eller ett visst politiskt parti.
– Jag är nog för uthuggen i en sten för att det ska gå att få mig att bli annorlunda, efter allt man lärt sig. Lärt sig att gå igenom, lärt sig att förlåta, och – efter tag – stå kvar med flaggan i topp. Jag tackar Gud för vad han har gjort i mitt liv och jag vet att det fortfarande är en fas kvar.
– Jag tror Gud kallar människor, och han ångrar eller ändrar inte sin kallelse, men han kan bredda det så att det sker utifrån en större plattform.
Så tror jag det blir, eftersom det finns saker som måste sägas och som måste förändras.
Lever vi i vår egen lilla värld som kristna?
– Klart att vi gör det. Det är min uppgift att bryta detta. Jag kan inte göra det med min egen kraft, jag måste ha Gud med mig, så jag kan inte bli arg och skälla på det jag inte tycker är bra. Men jag tror inte att Jesus har problem med att vi säger: ”Det får räcka nu”, tvärtom. Han var själv väldigt tuff på vissa punkter. Det finns bibelställen som vi inte pratar om.
Du kan uppfattas som en bulldozer, men har väldigt snälla ögon...
– Fråga min fru (skratt). John Brandström, som inte lever längre, sade en gång till mig. ”Folk tror att du är hård och tuff, men innerst inne är du ganska mesig”.
– Jag har lärt mig mycket. Livet är ganska enkelt. Vi skulle behöva bejaka att vara som Jesus och göra som han gjorde. Han var väldigt normal.
Vad är det för ämnen som vi som kristna – i vår iver att vara snälla – har tappat bort?
– Vi är så påverkade av den här världen, vad man får göra och inte göra. Vi har svalt betet på något sätt och nu sitter vi och är anpassade. Guds Ord säger: ”Anpassa er inte efter den här världen.” När vi ändå gör det, då förlorar vi förmågan att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Man förlorar denna kapacitet.
– Det är inte bara det att man anpassar sig och fortfarande kan se vad som är rätt och fel, även om man inte vågar välja det. I början är det så, men snart blir man så formad av omgivningen, att man till och med tror på det som är fel.
– Jag menar att vi har kommit dit. Sverige är extremt och jag reser en hel del. Det har gått ganska långt i Sverige. Däremot har jag inte förlorat hoppet.
Himmel och helvete
Ulf Christiansson menar att vi exempelvis tappat bort himmel och helvete.
– Jag önskar att vi kunde presentera en snällare variant, men jag är inte Gud, jag är inte auktoriteten i det här. Jag är en lärjunge.
– Jesus säger att den rike mannen, som levde för sig själv hela sitt liv, kom till dödsriket när han dog, medan den fattige mannen som satt och tiggde, kom till himmelriket.
– Det här är inte ett politiskt budskap, det har med konditionen i våra hjärtan att göra. Man kan vara fattig och ha ett korrupt hjärta och man kan vara rik och ha ett hjärta som är ädelt. Vi gör detta till ett politiskt budskap istället för att tala om tillståndet i våra hjärtan.
– Vi vågar inte tala om hur illa ställt det är med oss människor. Vi tänker:
”Då kommer inte folk längre, vi förlorar medlemmar, kollekterna blir mindre, om jag skulle säga obekväma saker, skulle människor sluta komma”.
Där befinner vi oss i dag, eftersom vi har slagit in på fel väg. Och då får Gud börja om från början igen.
Hur talar man om himmel och helvete utan hårdhet?
– Det är inte hårt. Det är vår frälsning. Om jag är arg och upprörd när jag förmedlar detta är det en sak, men inte om jag har ödmjukhet i mitt hjärta och är villig att lyssna på människor. I Sverige idag är det fult att ha ett svar. Det är vackert att inte ha ett svar.
– Jesus behöver en grupp människor som inte kommer att backa. Jesus sökte något djupare, han var inte
bara ute efter att många skulle följa honom. Han talade med auktoritet, eftersom Gud var med honom när han talade. I Sverige har vi en kyrka som ägnar sig åt verksamhet, men är rädd för att tala om vissa ämnen.
”Ulf, passa aldrig in!”
– Jag tror att Gud börjar i hemmen. Johannes döparen gick ut i öknen, där hörde han Gud, där gick han igenom en tid av prövning, där blev han helgad för att sedan bli betrodd med det som Gud hade planerat, säger Ulf Christiansson.
Han minns ett möte där han medverkade på 1980-talet där Kjell Sjöberg satt på första raden. När han berättade att han hade lite svårt att passa in i kyrkorna, avbröt Kjell Sjöberg honom från sin plats, och skrek: ”Ulf, passa aldrig in!”. Orden har hjälpt honom på vägen.
– Missförstå mig inte, jag tror på auktoritet, att Gud kallar människor att leda, och jag kan inte göra vad jag vill. Men man måste leda med ett hjärta för folket. En ledare ska älska folket, inte älska sin position eller sin plats.
– Där finns en stor skillnad.
RUBEN AGNARSSON
Ulf Christiansson i Kanal 10 i helgen
Ulf Christiansson medverkar i Kanal 10 nu till helgen, dels i premiären av programserien ”Inblick i hetluften” på lördag kl. 20.30 och dels tillsammans med sonen Filip i premiären av programserien ”Sånger om korset” som sänds nu på söndag kl. 21.00.