Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Julnummer av Inblick i Trons Värld!


Julsäsongen för med sig många tillfällen att dela med sig ​av den kristna tron. ​Varför inte med hjälp av en tidning? Julnumret innehåller ​​sju ​goa livsberättelser, samt en undervisning om varför vi firar jul och ​en steg-för-steg-artikel om hur du kan få en relation med Gud.

Inblick i Trons Värld ​är gott hjälpmedel till att nå utanför kyrkväggarna med evangeliet. ​Tidningen ​ges ut fyra gånger per år och är specialdesignat för evangelisation med några av de bästa vittnesbörden från Nyhetstidningen Inblick. Det är en skatt med härliga berättelser om hur Jesus berör människor med sin kärlek och sen frälser, helar och upprättar. Beställ era tidningar redan idag. 

Gå vidare till beställning


Provläs Inblick i Trons Värld


Här kan du provbläddra i det senaste numret och i övriga tillgängliga utgåvor av Inblick i Trons Värld. Vissa nummer är utformade för specifika målgrupper, men alla pekar tydligt på Jesus.  Det finns tidsangivelse på framsidan, men innehållet är tidslöst och evangeliet om Jesus är alltid lika aktuellt.

Klicka på bilden av tidningen så kan du provläsa innehållet. ​Återvänd sedan till denna sida för att kunna gå vidare till beställningsformuläret!
 

ITV jul 2019_Framsida hemsida

Jul 2019

Nu finns julnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Maria som förlät sin förgripare, Josef som var pokerproffs och Kiaan Malek som blev frälst i en fyllecell är bara tre exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      


ITV sommar 2019_framsida_hemsida

Sommar 2019

Nu finns sommarnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Linda som var arg på Gud och Kjell som hittade en inre styrka är bara två exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      



      

ITV nr 3_2014 - FRAMSIDA - Webb

Från Islam till Jesus

Vittnesbörd från muslimer som funnit Jesus. Åtta olika vittnesbörd och en artikel som bra beskriver skillnaden mellan islam och den kristna tron.
16 sidor, vikt 60 gram



      
20 feb, 2020
13 feb, 2020

”Staten är en dålig mor”

Ruben Agnarsson | 02 jan , 2020
I mitten av december fällddes Norge återigen av Europadomstolen. Sju domar har hittills fallit, norska Barnevernet är nu dömt i fem av dem och ytterligare 28 fall ska behandlas. – Att Norge inte tar detta på allvar är omskakande. I andra länder hade parlamentet tillsatt en undersökningskommission, säger den norska människorättsjuristen Gro Hillestad Thune.
”Staten_ar_en_dalig_mor”
Gro Hillestad Thune var Norges representant i Europadomstolen för mänskliga rättigheter från år 1982 till år 1998. Hon har under 20 års tid gång på gång påpekat att det pågår brott mot mänskliga rättigheter i det norska Barnevernet.
– Jag är förtvivlad. Det är en brist på förståelse i Norge inför hur barn upplever detta. Det är chockerande, det är allvarligt, men dessvärre inte överraskande. Ut ur detta system har det kommit ett misstänkliggörande av föräldrar som skapar konflikt runt barn, istället för att fokusera på samarbete, säger hon till Inblick.
Hon menar att barn behöver trygghet, förutsägbarhet och vuxna som samarbetar istället för nuvarande system, som hon beskriver som konfliktskapande.
– Det blir nästan krig mellan de utsatta barnen och hjälpapparaten. Genom att skapa och förstärka konflikter runt barnen, blir det ännu svårare för dem, menar Gro Hillestad Thune och ifrågasätter den konkurrenssituation mellan föräldrar och det offentliga som uppstår istället för att främja en dialog som inkluderar föräldrar, det offentliga, skola, mor- och farföräldrar, grannar, vänner. 
– Vi behöver ett system som är fredsskapande runt barn, repeterar hon och konstaterar att samhället inte har något att erbjuda de många barn som blir bortförda och ivägsända i rollen som Barnevernsbarn.
– Det är en myt att samhället kan ta hand om barn. Staten är en dålig mor, säger hon och funderar en stund innan hon tillägger:
– Skriv det: ”Staten är en dålig mor”.

Systemfel

Gro Hillestad Thune nämner några orsaker till att systemet har utvecklat sig helt fel.
– Den norska staten betalar om barnet placeras i fosterhem, medan hjälpinsatser till familjen finansieras via kommunens budget. Barnevernets möjligheter att ge stöd har blivit begränsade, tidigare samarbetade de med socialkontoret men nu finns det en organisatorisk skiljelinje mellan Barnevernet och socialkontoret, där Barnevernet är ensamma med ansvaret för barnen, förklarar hon.
– Denna omorganisation har lett in Barnevernet i ett väldigt trångt rum där de har mycket liten möjlighet att erbjuda hjälp. När då staten är generös med att finansiera placeringar i fosterhem,  har det blivit allt för många tvångsomhändertaganden.
Gro Hillestad Thune menar även att panikartade reaktioner mot alla former av våld har spelat in.
Hon nämner även varslingsplikten, där exempelvis läkare, skolpersonal och grannar har meddelarplikt till Barnevernet.
– Detta har lett till omhändertaganden i situationer där det inte alls skulle ske. Dessa felbeslut har skapat starka reaktioner från föräldrar men också från omgivningen, eftersom alla ser att detta är fel när man ”för säkerhets skull” vill rädda ett barn ut ur en situation som bedöms som besvärlig.

Bristande rättssäkerhet

Den tidigare människorättsdomaren menar att det saknas en kvalitetssäkring av processen som leder fram till ett tvångsomhändertagande. 
– Det finns ingen rättssäkerhet i de första faserna i processerna. Familjens roll tonas indirekt ned och man undervärderar allvaret i hur barn upplever det att förlora sin familj och sin sociala miljö. Man inser inte vilket stort och allvarligt ingrepp detta är, säger Gro Hillestad Thune.
– De förlorar ju inte bara föräldrarna, de förlorar syskon, far- och morföräldrar, kusiner, fastrar, mostrar, far- och morbröder, skolkamrater, vänner, grannar, lärare som bryr sig om dem – ja hela sitt sociala nätverk. De går miste om hela sitt liv. Det är inte bara föräldrar som nedvärderas, man undervärderar barns behov av att ha en förankring i en social omgivning.
– En psykolog sade så här: ”Vi har inte så mycket annat att satsa på än familjen”.
Gro Hillestad påpekar att Barnevernet har väldigt stor myndighet och makt att vidta väldigt genomgripande åtgärder.
– Det utövar stor makt och innehar en myndighets rätt att ta mycket kraftfulla beslut som får stora konsekvenser för barn och familjer. Rättssäkerheten kring dessa processer är i princip obefintlig. Det är ett systemfel, slår hon fast och kräver att makten och tvångsmedlen tas från det kommunala systemet.
– Kommunen måste tillbaka till sin roll som hjälpare. När jag går till kommunen så ska jag prata med någon som vill hjälpa mig. Det är otroligt många barn i Norge som tvångsomhändertas med makt och tvång, utan samarbete. Visst kan man låta barnet bo tillfälligt på annan plats, hos mor- eller farföräldrar eller på en gård i Gudbrandsdalen, men utifrån en frivillig överenskommelse.

Brist på öppenhet

Gro Hillestad Thune är kritisk till det enorma försvaret av Barnevernet där inställningen i Norge är: ”Vi har världens bästa Barnevern”.
– Det är en obegriplig inställning som är otroligt märkvärdig. Det är oacceptabelt att det inte är möjligt att diskutera problemen. I Norge skjuter via brevbäraren istället för att läsa brevets innehåll.
Hon nämner BBC:s uppmärksammade dokumentär ”Silent Scandal” som ett exempel. Dokumentären beskrev bland annat hur en av Barnevernets barnpsykiater laddat ned barnporr i decennier. 
– Den engelske journalisten blev skakad över att detta inte blev en skandal i Norge. Det hade det blivit i England, kommer jag ihåg att han sade.
– Självklart finns det barn som behöver samhällets hjälp, vid övergrepp, misshandel och missbruk, men det är en otroligt krävande uppgift att hitta vad som är rätt åtgärd för barnet. Det är helt absurt att det i ett land som Norge inte går att ha en förnuftig diskussion kring de hjälpåtgärder som behöver sättas in och att man inte tar den kritik som kommer på allvar.
– Det är en chockerande brist på öppenhet. Myndigheterna försöker nu att snäva in och minimera konsekvenserna av domarna i EUropadomstolen. Norska myndigheter försöker att rättfärdiga sina tvångsingripanden.

Barn betalar ett pris

Gro Hillestad Thune påpekar att norra Europa har en större tilltro till staten, vilket i vissa lägen kan vara en styrka.
– Samtidigt finns det barn som betalar ett pris för denna tilltro som är helt katastrofal, säger hon och menar att det är en utopi att staten kan ta hand om barn. 
– Staten kan inte ta hand om barn. Det är omkring 15 000 barn som har statlig omsorg i Norge. Det går inte att ta bort så många barn från sina familjer med tvång och tro att det ska gå bra.
– Hela systemet skriker i öronen på en människorättsjurist. Det räcker med att kommunens tjänstemän antecknar ”Bekymring, bekymring, bekymring...” så drar hela systemet igång. I små kommuner har de fri tillgång till familjen och kan ringa, skriva och besöka.
– Det finns inga klagomöjligheter. Om de uppför sig dåligt, har föräldrarna noll rättigheter och ingenstans att klaga. När Barnevernet sedan beslutar om att barnet ska hämtas akut, ringer de till polisen som inte gör en självständig bedömning om detta är akut eller är ett rimligt beslut.
– När polisen hämtar akut så gäller en sak: barnet ska ut ur den familjen. NU! Det handlar inte om att vänta tills imorgon eller att hitta ett mjukare sätt. Om barnet skriker, springer iväg, så tvingas barnet ned på backen. Han ska ju hämtas, för det har Barnevernsledaren bestämt! 
– Barnevernet uppför sig, inte alltid men alldeles för ofta, som familjepoliser som har staten i ryggen och som har inställningen: Här har barnet inte rätt att vara utan det ska flyttas! De hämtar barn på skolan och håller polisförhör med ensamma barn. Sedan följer telefonförbud, besöksförbud, hemlig adress och andra tvångsåtgärder.
– Agerandet är oförsvarligt juridiskt och skapar avhumaniserade miljöer, där barn nästan blir behandlade som plantor som enkelt kan flyttas till en annan plats.
– I andra länder har de rättsliga processer, där domstolar tar beslut i dessa frågor, inte en kommunal tjänsteman. Var och varannan i Norge känner någon som jobbar i Barnevernet. Det är många som lever av systemet. Det behövs en utvärdering av bruket av pengar.
RUBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se