Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Julnummer av Inblick i Trons Värld!


Julsäsongen för med sig många tillfällen att dela med sig ​av den kristna tron. ​Varför inte med hjälp av en tidning? Julnumret innehåller ​​sju ​goa livsberättelser, samt en undervisning om varför vi firar jul och ​en steg-för-steg-artikel om hur du kan få en relation med Gud.

Inblick i Trons Värld ​är gott hjälpmedel till att nå utanför kyrkväggarna med evangeliet. ​Tidningen ​ges ut fyra gånger per år och är specialdesignat för evangelisation med några av de bästa vittnesbörden från Nyhetstidningen Inblick. Det är en skatt med härliga berättelser om hur Jesus berör människor med sin kärlek och sen frälser, helar och upprättar. Beställ era tidningar redan idag. 

Gå vidare till beställning


Provläs Inblick i Trons Värld


Här kan du provbläddra i det senaste numret och i övriga tillgängliga utgåvor av Inblick i Trons Värld. Vissa nummer är utformade för specifika målgrupper, men alla pekar tydligt på Jesus.  Det finns tidsangivelse på framsidan, men innehållet är tidslöst och evangeliet om Jesus är alltid lika aktuellt.

Klicka på bilden av tidningen så kan du provläsa innehållet. ​Återvänd sedan till denna sida för att kunna gå vidare till beställningsformuläret!
 

ITV jul 2019_Framsida hemsida

Jul 2019

Nu finns julnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Maria som förlät sin förgripare, Josef som var pokerproffs och Kiaan Malek som blev frälst i en fyllecell är bara tre exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      


ITV sommar 2019_framsida_hemsida

Sommar 2019

Nu finns sommarnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Linda som var arg på Gud och Kjell som hittade en inre styrka är bara två exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      



      

ITV nr 3_2014 - FRAMSIDA - Webb

Från Islam till Jesus

Vittnesbörd från muslimer som funnit Jesus. Åtta olika vittnesbörd och en artikel som bra beskriver skillnaden mellan islam och den kristna tron.
16 sidor, vikt 60 gram



      
10 jan, 2020

Handbojor, isoleringscell och kvinnofängelse

Ruben Agnarsson | 05 dec , 2019
När svenska polisen grep fembarnsmamman Solveig för att hon flydde från Barnevernet skedde det efter stora polisinsatser och ledde till en omfattande svensk mediebevakning. Nu berättar hon själv för första gången om det dramatiska gripandet, om åtta dagar i isoleringscell och fyra månaders vistelse på kvinnofängelse.
Handbojor,_isoleringscell_och_kvinnofängelse
Solveigs ärende har fått stor polisiär och medial uppmärksamhet i Sverige. Fallet har hanterats av åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i Malmö och ett stort antal riksmedier rapporterade om gripandet genom att TT citerade Smålandsposten i samband med att Solveig greps i början av det här året.
– Det var en polispatrull som fick upp spår på de här och följde efter. Då hoppade tre personer ur bilen och sprang till skogs, sade en polis till Smålandsposten, som fortsätter:
”Den 50-åriga kvinnan kunde gripas i samband med kontroll av en bil sydväst om Växjö”.

Hundpatrull i natten 

Tidningen beskriver hur en stor polisinsats sökte efter de tre personerna under kvällen och natten. Bland annat sökte polisen med flera hundpatruller i området och tågtrafiken mellan Diö och Vislanda stoppades helt under ungefär en timme.
– Vi beslöt oss för att stoppa trafiken för att det inte skulle hända en olycka när det är mörkt ute, sade den polis som ledde jakten.
Vid 01.30 kunde polisen meddela att alla tre som sprang iväg hade hittats. Kvinnan greps eftersom hon var internationellt efterlyst i Norge för grov egenmäktighet med barn, medan de två minderåriga barnen – som var nerkylda – omhändertogs av socialtjänsten, rapporterade Smålandsposten, som också berättar att bilen togs i beslag och att ärendet tagits över av åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i Malmö. 

Fast i handbojor

Nu berättar Solveig för första gången offentligt om det dramatiska gripandet i januari, natten då hon och hennes två barn blev gripna i skogen. Solveig greps först. Hennes son sprang vidare med den äldre systern framför sig. Den polis som grep Solveig höll fast henne, en schäferhund och sin gps under tiden som han talade i sin mobil, monterad i en krage. 
Polisen bad om förstärkning, Solveig beskrevs i telefonen som ”näsvis”.
– Jag fick sitta i snön för att ta på mig min vintersko. Två poliser kom, de satte handbojor på mina händer bakom ryggen. De lyckades inte få upp min mössa, den ligger fortfarande kvar i bäcken, berättar Solveig.
Tre poliser följde Solveig genom skogen. En höll tag i Solveigs krage, en annan i handbojorna på ryggen.
– Jag var ”otrevlig”, enligt polisrapporten. Jag berättade om norska Barnevernet och frågade: ”Vet ni hur många barn som hämtas av Barnvernet i Norge varje dag? Och i Sverige? Och hur många som tas utan att det är tal om våld eller missbruk? Barnevernet tänker ta min son, för att han nekar att gå till skolan på grund av mobbning!”

”Hon kan dö”

Sonen blev gripen strax efter Solveig, flickan strax därefter. ”Hon kan dö!” sade polisen till Solveig och efterlyste ett signalement.
Solveig fördes sedan till en ”isoleringscell”. En säng, en tunn madrass, en filt, en toa och ett litet fönster uppe på väggen. ”Här får du sitta och tänka över vad du har gjort”, sade polismannen.
– Poliserna var arga. Där satt jag i åtta dygn, berättar Solveig.
Nästa dag frågade hon var hennes barn var. Det visste inte polisen. Inte advokaten heller.
– Jag satt åtta dygn i isoleringscell. Tre dygn räknas som tortyr, enligt Amnesty, säger Solveig, inlåst med sig själv och sina tankar. 
– Man måste vara bra på att vara ensam. Jag var slutkörd och försökte lägga bort negativa tankar. Jag tänkte på mina barn, min familj, kollegor, barn på jobbet, alla trevliga samtal och händelser tillsammans med dem som jag tycker om. 

Stor ovisshet

– Jag satt där med ovisshet om vad som hänt de käraste jag har. Polisen ville straffa mig, tillägger hon och beskriver hur hennes ”tröst” var att barnen var beredda, så beredda man kan bli. 
– Jag tänkte: Vad är det för ett hat som gör att polis och Barnevernet skiljer barn så brutalt från sin mamma? En helt normal mamma och helt normala barn? Andra barn blir tagna utan att vara beredda. Men en chock är det ändå, och en djup, djup sorg. Ett trauma, ytterligare ett övergrepp, efter mobbningen där skolan inte gjorde någonting åt skolmiljön.
Solveig berättar om sin vanmakt inför polisens och Barnevernets agerande. Hon tror att många känner igen detta i relationen med Barnevernet.
– Jag som alltid gjorde mitt bästa, i alla saker, aldrig ljuga, aldrig blir arg, alltid jobba på och göra mitt bästa för barnen, för mannen, för familjen och på jobbet. Se till att barnen får en slitstark och god barndom, förklarar Solveig och påminner om hur mobbingen mot sonen på skolan fick henne att vända sig till skolan för ett samarbete.
– Min man och jag trodde på skolan. Mer lojala människor till myndigheter är svårt att hitta. Men skolan menar istället att vi är problemet, eller rättare sagt JAG. Att lägga över alla problem till Barnevernet blev skolans lösning. En skola som inte ser till att skolmiljön är harmonisk. Polisen lyssnar automatiskt till Barnvernet.
– Det är förfärligt! Detta är den lilla människans vanmakt mot institutioner. Ett Barnevern utan kontroll. Ingen forskning om hur går det med dessa barn.  
 

Satt i kvinnofängelset

Solveig beskriver sin tillvaro i kvinnofängelset i Sarpsborg.
– Fängelsevakten sade att detta nästan var som att vara på lägerskola. Jag måste klä av mig, blev visiterad och fick sedan plats i ett rum med fyra sängar och fyra skåp. Det fanns två våningssängar och ett bord framför fönstret. Det var ett gammalt militärläger, beskriver hon. 
– Vi var två på rummet, men snart fylldes det upp. För varje ny person blev nätterna mer oroliga. Några behövde upp mitt i natten, i sin oro måste de ut och röka. Värre var det när någon pratade i sömnen eller satte sig upp i sängen och inte visste var de var. 
Hon fick höra förtvivlade berättelser från människors liv: ”jag hittade min bror död i vattnet…” eller tjejer som i telefonen försäkrade sin mor om att ”här i fängelset är det vanliga människor att prata med”.
– Alla måste jobba, i köket, i verkstaden, i tvätteriet eller studera jordbruk. Och alla räknades fyra gånger varje dag, uppradade utanför sitt rum.

Fängslad fyra veckor i taget

Solveig konstaterar att de flesta som sitter i fängelse har en dom och vet hur länge de ska sitta.
– Jag satt i ”förvar” och visste inget. Jag blev fängslad fyra veckor i taget. Ska man prata med sin advokat, blir det att sitta i gången medan andra hör, eller i en box med kö utanför.
– I rätten sade de att barnen skulle se sin mamma minst var tredje vecka. Barnevernet tog nio veckor på sig innan barnen fick se mig under två timmar första gången.
– Två personer från Barnevernet satt med under barnens besök i fängelset. Jag fick inte fråga hur barnen hade det. Barnen vågar naturligtvis inte klaga. Det skulle vara indirekt kritik av pappan och innebära en risk att bli hämtad av Barnevernet.
​RUBEN AGNARSSON
ruben@inblick.se