Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida

Julnummer av Inblick i Trons Värld!


Julsäsongen för med sig många tillfällen att dela med sig ​av den kristna tron. ​Varför inte med hjälp av en tidning? Julnumret innehåller ​​sju ​goa livsberättelser, samt en undervisning om varför vi firar jul och ​en steg-för-steg-artikel om hur du kan få en relation med Gud.

Inblick i Trons Värld ​är gott hjälpmedel till att nå utanför kyrkväggarna med evangeliet. ​Tidningen ​ges ut fyra gånger per år och är specialdesignat för evangelisation med några av de bästa vittnesbörden från Nyhetstidningen Inblick. Det är en skatt med härliga berättelser om hur Jesus berör människor med sin kärlek och sen frälser, helar och upprättar. Beställ era tidningar redan idag. 

Gå vidare till beställning


Provläs Inblick i Trons Värld


Här kan du provbläddra i det senaste numret och i övriga tillgängliga utgåvor av Inblick i Trons Värld. Vissa nummer är utformade för specifika målgrupper, men alla pekar tydligt på Jesus.  Det finns tidsangivelse på framsidan, men innehållet är tidslöst och evangeliet om Jesus är alltid lika aktuellt.

Klicka på bilden av tidningen så kan du provläsa innehållet. ​Återvänd sedan till denna sida för att kunna gå vidare till beställningsformuläret!
 

ITV jul 2019_Framsida hemsida

Jul 2019

Nu finns julnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Maria som förlät sin förgripare, Josef som var pokerproffs och Kiaan Malek som blev frälst i en fyllecell är bara tre exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      


ITV sommar 2019_framsida_hemsida

Sommar 2019

Nu finns sommarnumret av Inblick i Trons Värld ​tillgängligt. Tidningen är ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus.

Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Linda som var arg på Gud och Kjell som hittade en inre styrka är bara två exempel.

16 sidor, vikt 60 gram



      


ITV_påsk_2019 Framsida

Påsk 2019

Nu finns påsknumret av Inblick i Trons Värld ute, som ett utmärkt hjälpmedel i evangelisationen för församlingar och enskilda kristna som vill nå ut med de goda nyheterna om Jesus Kristus. Tidningen är fylld med fräscha vittnesbörd från vanliga människor som berättar om hur Gud har förvandlat deras liv. Camilla som försökte meditera men fann Gud och Jonathan som blev fri från hat och aggressivitet är bara två exempel.
20 sidor, vikt 75 gram




      

ITV_jul_2018 Framsida hemsida

Jul 2018

I det här julnumret av Inblick i Trons Värld kan du läsa nio livsberättelser som pekar på julfirandets  centralperson, Jesus. Detta kompletterat med utdrag ur julevangeliet en sida om hur man blir frälst.
20 sidor, vikt 75 gram

ITV_sommar_2018 Framsida​ Sommar 2018

I det här vårnumret av Inblick i  Trons Värld kan du läsa ​tolv livsberättelser som pekar på Jesus. 
​24 sidor, vikt 90 gram

ITV vår 2018_framsida

​Vår 2018

I det här vårnumret av Inblick i Trons Värld kan du läsa ​åtta livsberättelser som pekar på Jesus. 
​16 sidor, vikt 60 gram
ITV nr 3_2014 - FRAMSIDA - Webb

Från Islam till Jesus

Vittnesbörd från muslimer som funnit Jesus. Åtta olika vittnesbörd och en artikel som bra beskriver skillnaden mellan islam och den kristna tron.
16 sidor, vikt 60 gram


      

ITV nr 2 sommar 2017_framsida hemsidaSommar 2017

I det här sommarnumret av Inblick i Trons Värld kan du läsa Jerusalemsångaren Ulf Christianssons, Anita Barkers och ​tio andra livsberättelser som pekar på Jesus. 
Extra tjockt nummer med 28 sidor, vikt 105 gram

05 dec, 2019
21 nov, 2019
21 nov, 2019

Annmarie flydde från DDR

Kjell Andersson | 14 nov , 2019
Annmarie föddes i Tyskland innan kriget. Familjen var fattig och många gånger hjälpte Gud dem ur svårigheter. Hon märkte av antisemitismen. – Min klasslärare var en uniformerad SA-man till 100 procent. Disciplinen var stenhård. Inga judar fick gå i samma skolor som tyskarna, berättar Annmarie som senare kom till Sverige.
Annmarie_flydde_fran_DDR
Annmarie Ljunghe som idag är 92 år växte upp på 1930-talet i Tyskland med sina föräldrar och sin fem år äldre bror. Familjen bodde första åren i Kiel och Hamburg, men flyttade senare till Eisenberg i Thüringen i östra Tyskland. 
– Mina föräldrar var troende och för mig var det naturligt att växa in i Gudstron redan som barn, berättar Annmarie för Inblick. 
Hennes morfar hade en livsmedelsaffär och bad Annmaries pappa om hjälp på grund av att en affärskonkurrent fått ett ont öga till honom. 
– Pappa var snäll och vi flyttade och bosatte oss på andra våningen i samma hus som mina morföräldrar. Vi blev sedan kvar där, fortsätter hon. 
Under hela uppväxten levde familjen under väldigt fattiga förhållanden. Det var matbrist och svår hungersnöd. Ibland fick hon gå ut och tigga till sig grönsaker och potatisskal som de kokade upp, saltade och rullade ihop till små bollar som de åt.
– Pappa arbetade först som kontorist, men blev senare arbetslös. Jag minns många gånger att vi var utan mat och då kröp mamma och jag ner på knä och ropade till Gud. 
– Många gånger då vi bad till Gud ringde det på dörren bara tio minuter senare. Där utanför stod det helt okända människor, kanske var det änglar, som frågade om vi ville ha lite mat. Guds omsorg var påtaglig. 
När hon var 11 år dog mamman i cancer. 
– Det var för oss ett hårt slag och vi var mycket ledsna.

Kriget bröt ut

Ett år senare bröt kriget ut och Annmaries pappa fick rycka in som reservpolis när poliserna utkommenderades till fronten.
1933 tog Hitler och nazisterna över makten. Annmarie märkte tydligt av deras rasideologi och talet om ett judefritt Tyskland. 
– Min klasslärare var en uniformerad SA-man till 100 procent. De kallades också brunskjortorna. Disciplinen var stenhård. De räckte att man sa något till en granne, så blev man bestraffad. Inga judar fick gå i samma skolor som tyskarna.
En händelse som etsats sig fast i Annmarie är vad som hände med en judisk granne. 
– Han frågade om jag ville följa med honom hem. Där fick jag träffa hans föräldrar och mormor, berättar Annmarie under tårar. 
– Mamman hade bara en brödbit kvar. Hon delade den mitt itu och gav den ena biten till sin pojke och den andra till mig. Det var de sista de hade. 
– Dessa judar blev sedan piskade, fick löpa gatlopp och blev hämtade i bilar. Jag såg dem aldrig mer.

Fick smyga med tron

Annmarie var tolv år när Andra världskriget bröt ut och hörde hur flygplanen flög över huset. 
– När flyglarmet gick och sirenerna tjöt, fick min pappa rycka ut och då ville han att jag skulle gå ner i källaren. Där var det iskallt, inget lyse och inga möbler. Där fick jag sitta på en pall. 
– Flygplanen flög över där jag bodde och jag var rädd för bomberna. Dessbättre hände det inte så mycket i vår lilla stad med undantag av ett tillfälle då ett nybyggt höghus strax utanför staden blev bombat och åtta människor dog. 
Under kriget fick de ransoneringskort som gav rätt till tre brödskivor per dag, men ingen mjölk, inga ägg och inget kaffe. 
De fick smyga med sin kristna tro och åsikter. De var rädda för att bli avlyssnade, vilket det fanns fog för. En präst i kyrkan visade sig senare vara KGB-agent och i kyrkan fanns ett kassaskåp där de kunde förvara sina pengar. 
– Min pappa, som försökte spara och lägga undan så mycket han kunde, sparade också sina slantar där, eftersom han var en kyrkans man. 
Men KGB-agenten tog alla pengar och försvann. 
– Pappa förlorade hela sitt sparkapital. Politik vågade man inte prata om alls.
Kriget tog slut när Annmarie var 18 år. 
– I krigets slutskede kom amerikanerna in i staden. Vi blev glada att det var de och inte ryssarna som intog staden. 
– Men de stannade kvar bara i tre månader. En vecka innan förklarade de att de skulle lämna staden och lämna över den i ryssarnas händer. 
I efterhand fick de veta att gränsen skulle gå nära, lite väster om där de bodde. I överenskommelsen med de övriga ockupationsmakterna, där ryssarna var en part, skulle Thüringen ingå i den ryska ockupationszonen.

Hemliga koncentrationsläger

Först i krigsslutet fick hon höra om tyskarnas koncentrationsläger. 
– Det var mycket hemligstämplat under kriget. Men i krigsslutet började det pratas och viskas om detta. 
– Det var chockartat, men ingen vågade prata högt om det. Alla var fortfarande rädda.
Efter kriget började hon arbeta på en fabrik som tillverkade trähus åt Sovjetunionen. 
– Jag var utbildad till att ta hand om barn, men fick inte börja jobba med det. 
Fyra år efter kriget bildades Västtyskland, BRD, och Östtyskland, DDR. Annmarie bodde i DDR som var en kommuniststat med ryskt inflytande. Hårda krigsskadestånd belastade DDR och hungersnöden var svår. Hantverkarna hade svårt att utföra sina yrken då det inte fanns varor. Sedan tidigare var de vana vid att inte prata högt om politik. 
– Vi nämnde ingen vid namn utan man drog ett streck under näsan när man åsyftade en viss Stalin. Man fick inte heller lämna DDR utan tillstånd. Vi var starkt begränsade.
När Annmarie och flera kompisar i kyrkan blev kallade till polisförhör på grund av tron blev de rädda och började tänka på att fly. 
– Min pappa blev också rädd och fast att han inte ville att jag skulle fly från landet, så uppmanade han mig ”Nu är det dags för dig att lämna. ”

Flydde från landet

Hon skaffade en hemlig biljett och kyrkan hjälpte till med att ordna ett kristet pass med fotografi, men passet var inte giltigt. Detta var 1954. 
– Pappa hade ont om pengar, men gav mig fem mark och min mammas smycken. Det skulle komma att dröja många år innan jag skulle få återse min far. 
– Jag gav mig nu iväg ensam 27 år gammal. På perrongen stod en flicka som såg ut att vara i 15-årsåldern. Hon sneglade på mig men sade inget. 
– På tåget kontrollerades alla personer och väskorna genomsöktes. Jag stod bara några decimeter från närmaste person som genomsöktes, men vakten gick sedan bara vidare. Han var som blind. Han såg mig inte. Detta var ett Guds mirakel. 
På tåget mot Berlin satte sig flickan en liten bit ifrån Annmarie. 
– Vi vågade inte prata, men hon gjorde tecken till mig och viskade tyst till mig: ”När vi kommer till Berlin, följ mig!" 
De kände inte varandra och hon kunde omöjligen veta vart Annmarie skulle. 
– Jag förstod senare, att det var Gud som utsett henne till min hjälp. Hon var som en Guds ängel. 
Innan de lämnade gränsen mellan Öst- och Västberlin följde Annmarie efter henne.
– När de skulle kolla min väska och vaktens hand sträckte sig mot den, vände handen tillbaka plötsligt och försvann. 
– Flickan gick en bit före, vände sig om och tittade på mig och gick sedan in i en vagn längre bort på nästa tåg. Jag följde efter. 
– Hon visste med Guds hjälp vart jag skulle ta vägen medan jag själv inte visste något alls. Nu var jag i Västberlin. 
I Västberlin fick hon genomgå tuffa förhör. Hon flögs till Västtyskland och blev sjuk på grund av stress och anspänning och hamnade på sjukhus. En kort tid senare ordnade hennes farbror en biljett över till Sverige och Malmö. Därefter åkte hon vidare upp till Stockholm, där hennes faster bodde. 
– I Stockholm träffade jag senare min blivande man, som jag gifte mig med och fick flera barn tillsammans med. Gud har varit med mig hela tiden trots alla svårigheter jag mött. 
Skillnaden mellan att bo i Sverige och Tyskland var stor. 
– Den var total! Från att vara kontrollerad till att vara fri. Det var ingen brist på mat och jag kom till ett vackert land. Jag är fylld av tacksamhet till Jesus.

Först 1990 blev Tyskland ett enat land igen. Vad kände du när det blev en återförening?

– Jag blev väldigt glad. Det var mitt hemland och visst kändes det konstigt att man där nu fick säga vad man ville utan att vara rädd.
Sedan 1984 bor hon i Småland och har fått vara med om mycket i sin vandring med Gud. Hon hade tjocktarmsinflammation som läkarna inte kunde göra något åt. 
– Jag fick ständigt besöka toaletten och kunde inte äta vad som helst. Men på ett möte kom en pastor ned och profeterade om mina problem. 
– Jag räckte upp min hand och han bad för mig. Det var som änglasång och från den stunden blev jag fullständigt helad. 
Vid ett annat tillfälle gick hon och ramlade och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Hon låg på lasarettet och fick mycket morfin. 
– Då ringde jag till Kanal 10 och lade fram mig som böneämne. Dagen efter kände jag ingenting. All smärta var borta. 
– Min son blev också helad i sitt knä och detta ledde honom till frälsning. Flera andra helanden har jag också fått uppleva.
Trots många svårigheter i livet är Annmarie glad och positiv. Livserfarenheterna har påverkat beroendeställningen av Gud. 
– Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan Jesus och himlen. Jag är fylld av tacksamhet för allt som Jesus gjort för mig.

Vad tror du att det beror på att Sverige idag är så sekulariserat?
– Det beror mycket på de som har styrt landet. Man har velat avkristna Sverige. Idag vill man ta bort mycket av alla kristna inslag. Många ungdomar idag mår dåligt i sin själ och ser inte någon framtid. 
– Detta beror på avsaknaden av Jesus. Livet är inte guld och gröna skogar för någon människa. Det finns alltid något som påverkar vår själ. Men ett dagligt umgänge med Jesus kan dock förändra allt.
K​JELL ANDERSSON