Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Moderaternas nya kläder

Ruben Agnarsson | 21 okt, 2015
HC Andersens klassiska saga ”Kejsarens nya kläder” från år 1837 handlar om en regent som tycker ofantligt mycket om kläder. Kejsaren brydde sig varken om hur soldaterna hade det eller hur det var med teatern, utan all tid ägnades åt att titta i garderoben.
En dag fick hans stad besök av två bedragare som uppgav att de kunde sy de vackraste kläder med en väldigt speciell egenskap: de var osynliga för alla som inte kunde sköta sitt ämbete ordentligt eller som var otillåtet dumma.
Page_233_of_Andersen's_fairy_tales_(Robinson)Kejsaren blev imponerad av tanken att kunna avgöra vilka som inte skötte sitt arbete och som var ointelligenta. Han gav därför både guld och silke till de båda bedragarna, som stoppade allt detta i egen ficka medan de satt vid sina vävstolar och vävde luft ända till sent på kvällarna.
Kejsaren skickade sin redligaste minister för att se hur arbetet fortskred, och när han kom fram tänkte han utan att våga säga det: ”Jag kan ju inte se någonting!”. 
Men istället utbrast han: ”Åh, det är vackert, alldeles utomordentligt vackert!” och gick därefter tillbaka till kejsaren och hyllade det osynliga tygets färger och mönster.

Kejsaren skickade sedan en pålitlig ämbetsman till de båda vävarna, och inte heller han ville erkänna att han var dum eller oduglig i tjänsten och kom därför tillbaka med beskedet till Kejsaren att tyget var utsökt vackert. 
Snart talade hela staden om hur vackert tyget var och när kejsaren med hela sitt hov slutligen skulle inspektera tyget, vågade inte heller han säga som det var: ”Åh, det var mycket vackert. Det har mitt allra högsta bifall”, blev hans omdöme. 
Dagen efter var det procession i staden och alla människor i staden hade en stor förväntan inför att se Kejsarens nya kläder. ”Kejsarens nya kläder är makalösa, vilket vackert släp… så utmärkt det sitter” löd folks kommentarer längs kortegen.
Så bröts förtrollningen av ett litet barn som utbrast: ”Men han har ju ingenting på sig…” Barnets replik viskades vidare i folkskaran och snart ropade alla i korus: ”Han har ingenting på sig…” 
Kejsaren insåg att folket hade rätt, men höll god min till processionens slut och sträckte på sig ytterligare medan kammarherrarna låtsades hålla i släpet som inte fanns.

Page_234_of_Andersen's_fairy_tales_(Robinson)HC Andersens saga lär oss att barn har en förunderlig förmåga att avslöja vuxenvärldens falska argumentation. Det är barnets perspektiv som i blixtbelysning avslöjar såväl samhällets inbillade klädselkod, som makthavare som – i sin iver att ha rätt image – är beredda att lyssna till bedragare som via påhittade berättelser endast skor sig själva.
Att lyfta in barnens perspektiv och behov i dagens familjepolitik avslöjar med all tydlighet vuxenvärldens förljugenhet. Rätten till sin biologiska mamma och pappa och en trygg tillvaro med barnets föräldrar blir inte längre en självklarhet när vuxna uppmanas att endast tänka på sig själva. 
Det finns ett direkt samband mellan de politiska besluten att rycka upp barnen från deras naturliga och biologiska sammanhang  (homoadoptioner) och att placera dem på statliga förvaringsinstitutioner (obligatorisk förskola från 2 år). I båda fallen handlar det uteslutande om vuxnas bekräftelsebehov, bekvämlighet och krav.
Det behövs fortfarande ett barn för att påpeka något som alla kan se men som ingen vågar säga.